Forum för verksamhetschefer inom kirurgi vid landets länssjukhus

2014-02-26 / Svensk Kirurgi / Volym 72 / Nr 1 / 2014

Att vara chef på en mellanstor kirurgkliniken kan ha både sina positiva och negativa förtecken. Kraven är höga från såväl sjukhusledning som medarbetarna. Kirurgkollegor i ledande befattningar har stort behov att dryfta en mängd vardagliga frågor som landar på chefens skrivbord, och höra hur andra sjukhus har löst dessa. Hjulet behöver inte uppfinnas på nytt. Extra värdefullt med denna typ av chefsmöten är det för de nytillträdda verksamhetscheferna.

CLAES HJALMARSSON
claes.hjalmarsson@ltkalmar.se
Kalmar

Fram till 2009 hölls årliga möten där verksamhetschefer från kirurgkliniker på landets länssjukhus träffades regelbundet. Mötena hade vanligen ett tema och vid det senaste mötet på Gotland i oktober 2009 var temat ledarskap. En allt större arbetsbelastning samt omorganisationer på de olika sjukhusen ledde till att efterföljande möten uteblev.

Reinkarnation av chefsmöte

Mötena fyllde dock en viktig funktion då kirurgklinikerna vid länssjukhusen har en särpräglad roll mellan universitetssjukhusen och länsdelssjukhusen. Av denna anledning kallade undertecknad till ett möte i november 2013 på Calmar Stadshotell. Till mötet anmälde sig Michael Dahlberg (Sunderbyn), Maria Wiksten (NÄL), Stefan Ander (NÄL), Marie-Lois Ivarsson (Hallands sjukhus), Per Weber (Växjö), Anders Nilsson (Västerås), Erik Wellander (Jönköping), Linus Axelsson (Karlskrona) samt Eva Borin (Visby).

Ämnesvalen blev många

Mötet hade inget specifikt tema utan ett flertal ämnesområden diskuterades för att kunna utvärdera vilka ämnen som skulle kunna utgöra ett underlag för gemensamma frågeställningar, och diskussionsunderlag, för kommande möten. Det var en intressant mix av utbildnings-, chefskaps- och fackliga frågor som gav värdefulla referensramar för den egna verksamheten. Ett mål var att försöka undvika att diskutera den nivåstruktureringsdebatt där både ja- och nejsidans argumentation ter sig tämligen urvattnad.

Några ämnen var hetare än andra

I stället diskuterades ämnen som direkt kan påverka den kirurgiska verksamheten på ett positivt sätt:

• ST-utbildning; Hur ska vi kunna ge utbildningsläkarna tillräcklig ope- rativ träning (”Ge kniven vidare”?). Finns ”lästid” på sjukhusen? Bör ST-läkaren ha tjänstgjort även på annat sjukhus (behöver inte vara universitetssjukhus) under sin utbild- ning? Finns möjlighet till ökat utbyte mellan länssjukhus och universi- tetssjukhus?

• Klinikernas kriterier för att delta i bakjoursledet; Vanligen exkluderas urologer, bröst- och kärlkirurger från bakjouren, varför bakjourskompetensen bedömdes vara en mycket angelägen fråga under kommande år. Uppfattningen var att genomgångna bakjourskurser förutom överläkarkompetens är ett krav för att arbeta som bakjour. Förutom formell kompetens (genomgångna bakjourskurser), är äldre kollegors bedömning av kompetens och omdöme viktigt.

• Kriterium för att bli överläkare; Överläkartiteln har tyvärr allt mer blivit en ”lönegrad”. Vid länssjukhus nns inget, och bör troligtvis inte nnas, krav på akademisk meritering. Tyvärr ser våra yngre kirurgkollegor att man tämligen snabbt blir överläkare efter specialistexamen inom vissa andra specialiteter vilket gör att ”livs- lönen” påverkas negativt för kirurger. Den dubbla färdigheten (medicinsk kunskap och operativ färdighet) betalar sig dåligt i jämförelse.

• Kärlkirurgi på ett länssjukhus; Största problemet är jourverksam- heten. Vi kommer att verka för en diskussion gällande samarbete mellan närbelägna sjukhus.

• Lönesättning för läkare; Varierar mycket mellan sjukhusen. Hur ska man kunna arbeta för att ”sist in” inte alltid får mest betalt utan att hämma löneutvecklingen. Gruppen beslutade dock att aktivt arbeta för att en doktorsgrad inom relevant ämnesområde ska generera i storleksordningen 3000 kr per månad och en docent- titel 6 000 kr per månad i lönepåslag.

Renässansslottet i Kalmar stod i centrum vid bildandet av Kalmarunionen 1397. Dåtidens chefer i form av fogdar och även hertigar har residerat på Kalmar slott. Foto: Christian Alsing

Nivåstrukturering

Ja, det gick inte att undvika att detta ämne ventilerades kort före den väntande middagen. Kvalitet ska avgöra och vara vår allas ledstjärna. Vi efterlyser en mer avvägd process med hänsyn till de negativa sjukvårdseffekter som också blir följden till en obalanserad nivåstrukturering, både regionalt och nationellt.

Kvällen avslutades med en rykande quiz med jultema där Anita Hegland blev den största utmaningen. Slutligen beslutades det att mötesformen kommer att leva vidare, nästa gång i Västerås med Anders Nilsson som värd. Om mötet skall bli tematiskt eller ha samma variation som denna första reunion får visa sig, men att mötet väl kompletterar SKFs övriga möten var alla överens om.