Cancervården behöver utvecklas på en rad områden

2014-05-07 / Svensk Kirurgi / Volym 72 / Nr 2 / 2014

I september går vi till val för att välja våra politiker som på riksdagsnivå skall besluta om nationella medicinska inriktningsbeslut och på landstingsnivå besluta om skatte­ uppbörd och fördela den gemensamma potten utifrån medi­cinska prioriteringar. En grannlaga uppgift med eskalerande kostnader och begränsade resurser. Vice ordföranden i Socialutskottet, Lena Hallengren (S), presenterar social­ demokraternas syn på cancersjukvården i Sverige inför valet.

LENA HALLENGREN
Riksdagsledamot (S)
Vice ordförande Socialutskottet

Bekämpandet av cancersjuk­ domar är en av de stora utma­ ningarna för sjukvården. Varje år får 58 000 personer cancer i Sverige. Var tredje svensk får cancer under sin livstid. Cancer är så förknippat med rädsla och starkt obehag att människor ogärna tar upp ämnet. Därför blir cancer en ganska tyst sjukdom som inte diskuteras trots att det är vår tids folksjukdom.

Fem steg mot bättre cancervård

Sverige har goda resultat när det gäller cancerbehandling och vi kan vara stolta över den mycket högklas­siga och avancerade cancersjukvård som vi erbjuder. Sverige har en god överlevnad när vi jämför med andra länder, men på flera områden kan, och måste, vi bli bättre. Jag vill peka på fem områden som behöver utvecklas i cancervården. Det gäller mer resurser, ökad följsamhet till nationella riktlinjer, ökat stöd till patienten, samverkan mellan landstingen och nivåstrukturering av vården.

Tillför resurser

När det gäller resurser har era ledande cancerläkare det senaste halvåret redovisat att cancervården är mycket hårt pressad och att detta kan gå ut över patientsäkerheten.

Vi kan glädjande konstatera att cancer i många fall gått ifrån att vara en dödlig sjukdom till en kronisk folksjukdom. Samtidigt ökar ande­ len äldre. Detta sammantaget medför att fler människor kommer att drab­bas av cancer i framtiden. Sverige har ambitionen att möta utmaningarna, men för att få förutsättningarna krävs åtgärder och mer resurser. Lands­tingen och regionerna har en mycket svår ekonomisk situation. Staten behöver öka sina satsningar på sjuk­ vården.

I det socialdemokratiska budget­ förslaget för 2014 föreslog vi därför ytterligare två miljarder till sjukvår­ den just för att möjliggöra mer per­sonal i sjukvården. Det är viktigt med bättre och effektivare processer, men det räcker inte. Mer resurser behövs i cancervården. Det räcker helt enkelt inte att jobba smartare. Neddrag­ningar av vården har gått för långt. Antalet vårdplatser måste bli er. Det behövs också er läkare, sjuksköter­skor och omvårdande personal för att höja kvaliteten och kunna ge snabb vård och bra rehabilitering till alla patienter.

Följsamhet av nationella riktlinjer

För snart sju år sedan presenterades nationella riktlinjer för cancervården i Sverige. Några år senare kom en nationell cancerstrategi. Men trots riktlinjer och nationell strategi präglas fortfarande cancervården av regionala skillnader som inte har medicinska skäl. Cancerpatienter måste kunna känna sig trygga i sin visshet att de kommer att få likvärdig vård oavsett var i landet de bor. De nationella vårdprogrammen för respektive can­ cersjukdom som nu tas fram måste följas. Vad är annars poängen med dem? Här behövs en styrning som gör att personalen alltid ges möjlighet att jobba med de bästa metoderna i ett helhetssystem för cancervården som fungerar.

Ökat stöd till patienten

En del av den nationella cancerstrategin handlar om att patientens ställ­ning i cancervården ska stärkas genom att patienten får adekvat information, erbjuds valmöjligheter beträffande utredning och behandling samt får råd och stöd för egenvård. En trygg patient underlättar behandlingsarbe­tet och för att nå dit krävs resurser. Det är också viktigt att cancervår­ den har en systematisk återföring av patientupplevelser och att man enga­gerar patientrepresentanter i beslut rörande cancervårdens utformning och utveckling. Detta förutsätter dock att patienten och dess anhöriga är välinformerade så att korrekta och välinformerade beslut kan fattas.

Kontaktsjuksköterskor

I betänkandet om den nationella cancerstrategin föreslogs att varje patient vid diagnostillfället ska få en fast kontaktperson på den cancervår­dande kliniken. I syfte att förbättra informationen och kommunikatio­nen mellan vården och patienten och dennes anhöriga. Samt att stärka både patientens och de anhörigas möjligheter till delaktighet i vården. Patientfokus är centralt i genomför­andet av förslagen i den nationella cancerstrategin. Inom respektive RCC har man kommit olika långt och utformningen av kontaktsjuk­ sköterskornas roll och arbetssätt ser olika ut. Reformen med kontaktsjuk­ sköterskor behöver verkställas och bli verklighet. En nationell utformning och en specialutbildning är önskvärd för att säkerställa god information till cancerpatienter.

Forskning

Sverige har en stolt tradition av kli­niska cancerstudier. Men allt färre kli­niska cancerstudier bedrivs i Sverige. Det är både viktigt för cancerpatien­terna, personalen och för forskarna att vi får till ett ökat deltagande av svenska patienter i kliniska studier. Det behövs en ökad tillgänglighet för att hitta pågående kliniska studier. Kliniska studier måste vara en del av cancersjukvården.

Revidera ersättningssystemen

En tidig upptäckt av cancer är en förutsättning för behandling med lyckat resultat. Det behöver analy­seras varför det ibland sker fördröj­ningar mellan symptom, diagnos och behandling. I detta sammanhang måste det granskas om vårdens ersätt­ningssystem spelar roll. Exempel är ersättningssystem där enklare åkom­mor, med förhållandevis lätt diagnos och behandling, premieras före mer komplicerade symtom. Eller ekono­misystem där primärvården får betala för remisser och provtagning. Med andra ord; cancersjukvård kan behöva prioriteras före knäoperationer. Vi kan inte ha samma regler för allt. Ett sjukvårdssystem som inte ges möjlig­ het att verka utefter medicinska prio­riteringar är på fel väg. Ekonomiska incitament kan vara bra men vi måste bort från detaljerade styrsystem som bara har ekonomiska modeller i cen­trum. Sjukvården är komplex och inte en vara vilken som helst. Vi tror att det behövs en rejäl översyn av hela ersättningssystemet i sjukvården.

För lång väntetid från operation av koloncancer till start av adjuvant behandling. Figuren visar antalet adjuvanta behandlingar per sjukhus 2012 och procentuella andelen som startat inom åtta veckor. För att uppnå god effekt av adjuvant cytostatika postoperativt skall behandling startas inom åtta veckor. Nationellt uppnås detta bara bland tre av fyra patienter. Källa: Koloncancerregistret

Samverka mellan landstingen

Att väntetiderna mellan diagnos och behandling i cancersjukvården varie­rar mellan landstingen är ett problem som måste åtgärdas. Väntetiderna måste vara korta och ta hänsyn till hur akut läget är. Den vanliga vård­garantin är inte alls användbar för många cancersjukdomar som behö­ver mycket kortare tidsgränser än så. Viktigt är också att rutinerna i sjuk­ vården underlättar en snabb diagnos­ sättning. I första hand ska sjukvården se till så att de tumörformer som måste behandlas mycket snabbt också behandlas mycket snabbt.

Landstingen ska ha ett sådant samar­bete att patienten skickas vidare till annat landsting när det behövs för att upprätthålla patientsäkerheten. Att bygga upp systemet på att patienter själva ska söka vård i andra lands­ting är att lägga ansvaret på fel ställe. Aktivt vårdval eller fritt vårdval kan låta bra men får inte vara ett krav för bra cancervård. Då ger vi inte cancer­ vård efter behov, utan vård efter akti­vitet. Som cancerpatient är man redan skör, att då behöva välja eller jaga kor­tast kö har man inte ork med och gör sjukvården till ett lotteri. Det måste vara sjukvården som tar ett ansvar att slussa patienten till rätt vårdenhet på ett snabbt och säkert sätt.

Nivåstrukturera bättre

Alla sjukhus kan och ska av kvali­tetsskäl inte göra alla ingrepp. Inom ett antal cancerdiagnoser är antalet insjuknande lågt. Det är inte rim­ligt att varje cancerregion, eller än värre varje landsting eller sjukhus, ska behandla dessa cancerdiagnoser en eller ett par gånger per år. En mer koncentrerad cancervård ger också en bättre plattform för utbildning, forskning och utveckling. Arbetet med detta pågår inom ramen för cancerstrategin, och sex regionala can­cercentrum, men måste snabbas på betydligt. Det finns så mycket mer att göra för en jämlik vård.