Det livsviktiga samtalet
2014-09-29 / Svensk Kirurgi / Volym 72 / Nr 5 / 2014
Hur möter man de stora frågorna om livet, sjukdom, lidande och död? När vi möter de svåra samtalen kan vi få tankar som: Tänk om jag inte säger rätt saker? Tänk om jag ställer fel frågor? Det kan göra att vi börjar prata om något annat eller helt enkelt flyr undan.
JOHANNES STENBERG
johannes.stenberg@liljeholmen.se
Rimforsa
JAN HULTMAN
Medförfattare
Rimforsa
I tjugo års tid har Liljeholmens folkhögskola i Rimforsa i södra Östergötland hållit kurser i samtalskonst inom vården. Från början gjordes de på uppdrag av olika vårdgivare. Några av de tidigaste kunderna var ASIH i Stockholm, LAH i Norrköping och Linköping – i huvudsak palliativa vårdenheter. Idag kommer deltagarna från olika arbetsplatser från Skellefteå i norr till Malmö i söder och också från onkolog-, kirurg- och hematologkliniker samt kommunernas hemsjukvård. Många arbetsgivare har skickat alla sina medarbetare.
Till kurserna, som är på fem dagar, kommer all typ av vårdpersonal – sjuksköterskor, undersköterskor, läkare, kuratorer med flera – för att få verktyg att bemöta och våga ge sig in i det svåra samtalet.
Hjälper det verkligen att prata?
Vad är det vi behöver när vi drabbas av sjukdom, lidande och död? Som personal i vården kan det vara svårt att veta hur man bäst stöder och samtalar med patienter i svåra situationer och hur man hanterar egna och andras känslor. En person som tydliggjort vårt behov av att få prata om det svåra är Kristian Gidlund, musiker och journalist, som avled i cancer vid 29 års ålder. Hans Sommarprogram 2013 är ett av de mest lyssnade någonsin, och han har även bloggat och skrivit en bok om sin sjukdom, ”I kroppen min”. Att berätta om det allra svåraste har betydelse i sig, även om det inte finns något man som lyssnare kan göra. Ibland kan vår närvaro vara det enda vi har att erbjuda, att vara den som orkar ta emot och dela bördan en stund. Samtidigt kan inte allt handla om det mörka. När livet är som svå- rast kan man även behöva hjälp att hitta vägar för att behålla livsglädje och mening. Att få dela med sig av sin livsberättelse och sammanfatta livet kan ha terapeutiskt värde.
Stort behov inom vårdsektorn
Behovet av samtalskonstutbildning är stort inom hela vårdsektorn. Man kan tycka att det borde vara självklart att all vårdpersonal får utbildning i hur man talar med och stöder patienter i svåra situationer. Därför har Liljeholmen breddat kursen så att all vårdpersonal, samt andra personer som på olika sätt jobbar med de svåra frågorna om livet, sjukdom, lidande och död, ska kunna söka utbildningen. Skolan hjälper gärna till att utarbeta en plan för utbildning av hela vårdlag. I kursinnehållet finns rubriker som ”Samtalets olika nivåer”, ”Vanliga fallgropar i samtalet”, ”Att hantera egna och andras känslor”, ”Hur orkar jag som hjälpare?” och ”Självmedvetenhet/assertivt förhållningssätt”. I kurserna ingår övningssamtal, gruppsamtal och analys. Kurserna ges i två steg. Steg II-kursen vänder sig till den som tidigare genomgått Steg I. Teori och praktik varvas och möjlighet ges till videoinspelning av samtalssituationer. I kursen ingår bland annat Självkännedom och gränssättning och handledning i samtalskonst med utgångspunkt från deltagarnas egna ärenden.
Stipendier från Cancerfonden
Sedan många år började enskilda personer söka stipendier från Cancerfonden för att utbilda sig i samtalskonst. Sedan dess har Cancerfonden beviljat ett mycket stort antal stipendier till kurserna.
Att fonden fortsätter att bevilja nya stipendier varje år sporrar oss givetvis att hela tiden utveckla verksamheten. Hos några uppdragsgivare är kursen obligatorisk utbildning/ vidareutbildning, säger Bibbi Sjö- gren som tillsammans med Birgitta Lundborg är kursansvarig. Bibbi är sjuksköterska med stor erfarenhet av palliativ vård. Birgitta är beteendevetare och ansvarar även för andra korta kurser som ”Hur mår ditt arbetslag?” och ”Hur bemöter vi psykisk ohälsa bland ungdomar?”. Båda har grundläggande utbildning i psykoterapi och jobbar som kuratorer på Liljeholmens folkhögskola.
Liljeholmen arrangerar fem kurser per år och mellan 80 och 100 personer genomgår utbildningen varje år. För att anmäla sig till kursen kontaktar man info@liljeholmen. nu eller ringer 0494-797 00. För att söka stipendium från Cancerfonden går man in på www.cancerfonden.se och söker vidare på forskare & vårdpersonal.
Röster om kursen Samtalskonst
Eva Allehed sjuksköterska i ett palliativt team inom Landstinget i Falun
– Jag har förstått hur lite kan betyda så mycket. Kroppsspråk och närvaron i samtalet kan göra en stor skillnad. Jag har även fått större förståelse för olika roller i ett arbetslag och hur man kan skapa ett bra och sunt klimat. Det som gör denna kurs så bra är att den är så rakt på. Det som är viktigt sägs på en gång och det sägs koncentrerat.
Cecilia Hellkvist biträdande avdelningschef på Onkologkliniken på Gryta Palliativa Vårdenhet i Västerås
– Jag har gått både Samtalskonst I och steg II. Jag känner mig säkrare i olika situationer och svårigheter som kan uppstå i svåra samtal. Jag har lärt mig att det viktigaste av allting är att våga stanna kvar. Vi har som mål på vår arbetsplats att alla skall gå minst Samtalskonst steg 1. Alla som jobbar inom vården borde gå den här kursen eftersom vi alla kommer att hamna i svåra samtal med patienter, anhöriga och medarbetare.
Malin Reffel sjuksköterska inom kommunens hemsjukvård i Mönsterås
– Jag har lärt mig att jag ska försöka att inte vara så snabb med att lösa patientens problem. Vi är så vana vid att patienter kommer med problem och tänker att vi måste lösa det, men jag tror vi behöver mer av en process. En process där patienten själv kommer till insikt och där den själv hittar lösningar. Kursen var över förväntan. Kombination av teori och praktik är väldigt bra. I Mönsterås har man beslutat att all personal ska gå kursen.