Replik Kirurgprofessorernas ansvar för ST-utbildning

2014-09-29 / Svensk Kirurgi / Volym 72 / Nr 3 / 2014

Professor Martin Björk stack ut hakan i föregående numret av Svensk Kirurgi och undrade vilken plats de svenska kirurgprofessorerna har i dagens ST-utbildning. De akademiska lärarna i Skåne håller med och tycker att de utgör en underutnyttjad pedagodisk grupp i detta sammanhang. Nu är tärningen kastad i Uppsala och bollen satt i rullning i Malmö- Lund för ett ökat engagemang för klinisk specialistutbildning inom akademin.

Vi har med stort intresse läst professor Martin Björcks inlägg ”Kirurgprofessorer – lärare med mandat att utbilda alla utom just kirurger” i senaste numret av Svensk Kirurgi (2/2014). Vi delar hans åsikter.

Utbildningsfrågor är högaktuella

I den allmänna debatten är det mycket fokus på utbildning. Grundskole- och gymnasieutbildning debatteras mycket efter internationella jämförelser med dåliga svenska prestationer.

Universitetsutbildning i Sverige rankas dock högt och i synnerhet läkarprogrammen på de olika orterna. Det som framförallt fram- hålles i detta sammanhang är den goda kliniska utbildningen som utföres av kliniska professor och universitetslektorer i nära samverkan med sjukvårdsanställda kollegor. Det är emellertid inte alltid lätt att försvara utbildningens roll i en krympande sjukvårdsekonomi med allt större fokus på produktion.

Utnyttja professionella pedagoger

Vi anser att de kliniska universitetslärarna är en outnyttjad resurs i utbildningen. Alla lärosäten har fokus på utbildningens kvalitet och satsar stora resurser på lärarutbildning. Detta gör att vi har en stor grupp lärare, som inte bara borde utnyttjas inom grundutbildning utan även i specialistutbildning.

Detta kan ge många fördelar:
– vi får en ännu bättre koppling mellan grund- och specialistutbildning.

– vi underlättar för studenterna att känna sig förtrogna med pedagogiken då alla utbildningar använder samma pedagogiska principer.

– vi ger bättre möjligheter att koppla examensarbeten under grundutbildning med specialistutbildningens krav på vetenskap.

– vi gör det lättare att utnyttja studenter och läkare under utbildning för att tjäna sjukvårdens krav på uppföljning och kontroll till exempel.

Ta ett helhetsansvar

I många länder i Europa har, som Martin Björck påpekar, universiteten ansvar för både grund-och specialistutbildning. Vi borde kunna arbeta i den riktningen i Sverige också. I synnerhet i samband med genom- förande av det förslag som finns om att utöka läkarutbildningen till tolv terminer och ersätta AT. Detta kan vara första steget till att betrakta hela utbildningen från början på läkarprogrammet till färdig specialist som ett continuum.

Samverka – akademi & klinik

I väntan på detta bör vi fördjupa samverkan med sjukvården och Svensk Kirurgisk Förening. Ett exempel på en sådan är att utnyttja examensarbeten. Alla läkarprogram i landet har infört ett 30 poängs examensarbete (20 veckor) som en del av implementering av Bolognaprocessen. Vi har uppmanat universitetslärarna att på läkarprogrammets hemsida ge förslag till studenterna på olika projekt som anknyter till sjukvårdens verksamhet. Exempel på sådana kan vara utvärdering av följsamhet av kliniska rutiner, kvalitetsuppföljning, rutiner kring säkerhet med flera. Detta arbete åligger verksamhetschefer att utföra, men prioriteras ofta bort.

Dessa är några exempel, som säkert göres idag, men kunde utvidgas och visa den dubbla nyttan för studenter på olika nivåer i utbildningen. Det är också ett sätt att knyta intresserade och duktiga studenter till kirurgi. Samtidigt kan kollegor under specialistutbildning stimuleras till framtida forskningsprojekt. Det finns många andra exempel där universitetslärare kan utnyttjas inom specialistutbildningen och vi tror det viktiga är att vi gemensamt flyttar fram våra postioner.

För de akademiska lärarna Malmö/Lund

BENGT JEPPSSON

ROLAND ANDERSSON

CHRISTIAN INGVAR

HENRIK THORLACIUS

SARA REGNÉR

Professorer och universitetslektor för kirurgiska kliniken Skånes Universitetssjukhus Malmö-Lund