Det finns många skäl att börja forska. Man kan börja forska av ädla skäl som att man vill hjälpa mänskligheten. Man kan också ha rent personliga skäl som att man till exempel har en anhörig med en viss sjukdom, eller för att man vill lära sig mer om ett visst tillstånd. Man kan vilja göra karriär eller så vill man göra sin chef eller sin omgivning glad. Man kan vilja forska för att höja sin lön eller för att man är nyfiken. För egen del började jag forska då jag förtvivlat gärna ville åka till Bolivia under sista terminen på läkarutbildningen och saknade pengar…. Jag tog kontakt med en professor som jobbade med internationell hälsa och förklarade att jag var villig att bedriva vilken typ av forskning som helst om han kunde bekosta en resa till Bolivia. Det var startskottet för min tid som forskare.

Under min tid som forskare har jag blandat medgång med motgång och för att exemplifiera det senare så påbörjade jag tre olika doktorandprojekt innan jag lyckades disputera! Något jag har skildrat i min professorsföreläsning med titeln: ” Att vara doktorand tre gånger om, och andra misslyckanden under min forskarkarriär.”

Intresserade läsare kan hitta föreläsningen på följande Youtubelänk: https://www.youtube.com/ watch?v=vs25pa1att8 (eller sök på Jonas Ludvigsson). När jag nu efter tjugo års forskning har lite mer distans till forskningen, och ser tillbaka, tror jag att det viktiga med forskningen är att den ger stimulans och att den utgör ett fantastiskt komplement till den kliniska verksamheten. Jag har även som professor fortsatt att arbeta 50 procent inom kliniken och påbörjade arbetet med den här texten i samband med min helgjour 21 december och slutför den i samband med årets första nattjour (3 januari)! De färdigheter jag fått genom forskningen gör det lättare för mig att värdera nya vetenskapliga rön. De gör mig ibland också mindre mottaglig för läkemedelsreklam/läkemedelsinformation. Däremot är forskningen sällan någon kassako och livslönen blir inte högre för den som forskar än för den som väljer att avstå. Ändå skulle jag ha gjort samma val idag som jag gjorde då för tjugo år sedan.

Att välja forskningsämne

Jag tror man har nytta av att välja ett forskningsämne som har närhet till ens kliniska specialitet. Annars tror jag faktiskt att valet av handledare är betydligt viktigare än valet av forskningsämne.

Att välja handledare

Valet av handledare är ett av de viktigaste du gör som blivande forskare. Din handledare kommer att prägla din arbetssituation, ditt humör och din fritid de närmaste fyra–åtta åren. Med tanke på hur viktig handledaren är, så är det nästan otroligt att man överhuvudtaget vågar välja en! En handledare ska hjälpa till med sådant som riktlinjer för dina projekt, att söka pengar och introducera dig i forskningsmetodik samt introducera dig till forskningsfältet och dem som är aktiva inom detta. Handledaren ska också bevaka dina intressen, arbetsförhållanden och kurser på kliniken men även gentemot universitetet. Handledaren har naturligtvis skyldighet att handleda dig. Du måste vara egoistisk när du väljer handledare. Acceptera därför inte första bästa erbjudande från potentiella handledare. Istället ska du söka upp en medicinsk bibliotekarie och be henne/honom att göra en databassökning via PubMed på det sjukhus där du arbetar. Be bibliotekarien redovisa:

1. Vilka seniora forskare som publicerat flest artiklar under de senaste fem åren.

2. Vilka seniora forskare som publicerat de mest citerade artiklarna de senaste fem åren (det den tänkbara handledare har gjort/skrivit de senaste fem åren är den bästa prediktorn för vad han/hon kommer att göra under de närmaste fem åren när du eventuellt är hans/ hennes doktorand)

Intervjua också hans/hennes doktorander eller postdocs och be dem ärligt beskriva sin handledare. Ställer han/hon upp för sina doktorander? Hur mycket tid har han/hon för handledning? Hur har samarbetet fungerat? Vad bör du tänka på? Har handledaren hjälpt till med finansiering? Kontakta därefter den eller de potentiella handledare som du fått bäst intryck av och förklara att du är intresserad av forskning. En alternativ approach är naturligtvis att ”låta sig väljas som doktorand”. Det är också en möjlighet men även där tycker jag att man ska göra ett egoistiskt val och inte börja med forskning förrän man försäkrat sig om att handledare och projekt verkar realistiska.

Att bli doktorand

Många läkare som överväger att doktorera dröjer med att doktorandregistrera sig. Skälet till att man dröjer kan vara en oro för att inte kunna slutföra projektet, men också att handledaren saknar medel för att finansiera en doktorand under fyra års heltidsstudier. De flesta läkare bedriver mycket forskning under sin fritid (inkl jourkomp tid), och därför är det få som är tjänstlediga från sitt arbete i fyra år och kräver heltidsfinansiering under fyra år. Mitt råd är ändå att registrera sig som doktorand så snart som möjligt. Det ökar chansen att komma med på kurser, att få anslag och dessutom har universiteten blivit allt strängare med att man inte får disputera förrän man genomfört motsvarande fyra års heltid som doktorand (ju senare man registrerat sig desto längre fram blir disputationen). På vissa orter utlyses doktorandplatser i konkurrens. Då är det först när du lyckas slå dig in bland de bästa som du får möjlighet att registrera dig. Undantag kan göras för kravet på ordnad finansiering om doktoranden har annan finansiering och tror sig kunna slutföra sin forskarutbildning på mindre än åtta år.

Doktorandtiden ska vara en utbildning. Tillsammans med din handledare upprättar du en individuell studieplan (ISP) där du och din handledare beskriver era åtaganden samt finansiering av din forskning. Den här individuella studieplanen följs sedan upp årligen för att se att man kommer framåt. Projektfinansiering finns i flera olika former. Det vanligaste är att man får tjänstledigt med ersättning från sitt landsting/universitet och den ersättningen kan ligga på samma nivå som läkarens månadslön men också betydligt lägre. De skattefria stipendier som man har möjlighet att söka som doktorand ligger ofta långt under läkarlönen.