Akutkirurgiska dagarna
2015-06-22 / Svensk Kirurgi / Volym 73 / Nr 3 / 2015
Nyligen hölls de första Akutkirurgiska dagarna i Stockholm. Mötet lockade kirurger och omvårdnadspersonal från hela landet. Ämnesföreläsningar varvades med intensiva diskussioner om akutkirurgins framtid. Behovet att fortsätta samtalen var stort och ett nätverk bildades, med mål att bilda en ny delförening för akutkirurgi.

MATHILDA TIVENIUS
mathilda.tivenius@karolinska.se
Stockholm
Akutkirurgins potential
Vem ska vara framtidens bakjour och hur ska man utbilda nästa generation akutkirurger? I takt med ökad subspecialisering och nivåstrukturering, där den högspecialiserade kirurgin centraliseras och baskirurgin avlövas vid universitetssjukhusen har detta blivit en högaktuell fråga. Akutkirurgin kan möjligen här erbjuda en lösning. Akuten och de kirurgiska akutvårdsavdelningarna innebär många utmärkta utbildningstillfällen. Men organisationen skiftar över landet och det har hittills inte funnits någon samordning kring dessa frågor.
– Akutverksamheten är en plats för lärande på alla nivåer – för kandidater, AT- och ST-läkare, samt färdiga specialister, i träning mot bakjourskompetens. Det är också en plats där vi kan utveckla forskning och nätverk mellan specialiteter, säger Folke Hammarqvist, en av initiativtagarna till Akutkirurgiska dagarna på Karolinska sjukhuset Huddinge.
Idag finns 57 akutsjukhus, varav en del nedläggningshotade, samtidigt som trycket på akutmottagningarna ökar. Av alla slutenvårdstillfällen utgörs mer än två tredjedelar av akuta inläggningar. Det är alltså en verksamhet med stora patientflöden som drar omfattande resurser. Av de patienter som i sin tur slussas till kirurgdisken läggs en femtedel in och ännu färre blir i slutändan föremål för operation eller annan kirurgisk åtgärd.
– Det är kostnadsdrivande med jourlinjer, röntgen, operationer, läkemedel och vårdplatser. Initialt innebär det här höga kostnader. Uppstår dessutom komplikationer, skjuter kostnaderna dramatiskt i höjden, inte bara i pengar räknat utan också vad gäller mänskligt lidande. Så vi måste jobba smart och göra rätt från början, fortsätter Hammarqvist.
Organisation
Hur man kan organisera den akutkirurgiska verksamheten och dess avgränsning mot andra specialiteter, var en av huvudfrågorna under mötet i Huddinge. Akutsjukvård har helt nyligen blivit en egen basspecialitet. Få av de sjukhus som var representerade vid mötet har idag eget akutläkarsystem och hos dem som har, var erfarenheterna blandade. I Helsingborg har man sett sig tvungen att återföra ansvaret över akuten till kirurgen och på S:t Göran finns hela tiden en kirurg, eller flödesläkare, närvarande på golvet för att man inte ska tappa tempo på akuten och för att se till att rätt beslut fattas. Många kirurger ser dock systemet med akutläkare som en möjlighet att i större utsträckning koncentrera sig på den egna specialitets kärnverksamhet, nämligen operation.
Med hjälp av olika mentometerfrågor som utgångspunkt för diskussionerna fick man en snabb överblick av verksamheten på de olika kirurgklinikerna. De flesta deltagarna kom från kliniker med en separat akutkirurgisk sektion med fast bemanning. På andra sjukhus sköts den dagliga verksamheten av kolleger från andra subspecialiteter som Övre GI eller Kolorektal som veckovis roterar in, ibland tillsammans med en eller några fasta akutkirurger. På de mindre sjukhusen finns vanligtvis ingen separat akutsektion utan alla kirurger delar på uppdraget.
Vad är akutkirurgi?
Mentometersvaren visade att definitionen på akutkirurgi skiljer sig mellan olika sjukhus, eller åtminstone vad den akutkirurgiska sektionen ägnar sig åt. Gränsdragningen mot andra subspecialiteter kan vara otydlig. På frågan vem det är på kliniken som gör de akuta gallorna som kompliceras av choledochuskonkrement, svarade de flesta att man kallar in kolleger från Övre GI eller endoskopienheten, medan en fjärdedel av deltagarna kom från sjukhus där akutsektionen löser problemet själv.
– Våra specialister har ambitionen att få patienten stenfri på bordet och flera av oss gör det transcystiskt. Det är viktigt för kompetensutvecklingen och för att putsa på sin jourkompetens att man lär sig ERCP, menar Stefan Santén från kirurgkliniken i Malmö/Lund. Även när det gäller den akuta tarmkirurgin skiftar det en hel del över landet. De flesta svarade här att man samarbetar med kolleger från Nedre GI-sektionen, men vem som faktiskt opererar varierar från fall till fall beroende på den individuella kompetensen. I Malmö tycks den vara hög och där sade man sig dra gränsen vid carcinomatos där det kan bli aktuellt med HIPEC-behandling. På andra ställen lägger man upp en avlastande stomi i det akuta skedet eller tillkallar en kolorektalkirurg.

– Inspirerande diskussion, tycker Maria Wikström (till vä), Örebro. – Vi behöver utforma en plan för hur akutkirurgin ska vidareutvecklas, något liknande det som kolorektalarna gjort på sitt område, säger Maria Cornelius, Helsingborg.

Uppmärksam åhörarskara.
Framtidens bakjourer
Att akutkirurgi skulle kunna vara en attraktiv subspecialitet vittnade flera yngre läkare som deltog i mötet. En förutsättning är att man får möjlighet att upprätthålla och utveckla sin kirurgiska kompetens och då krävs en garanterad och tillräcklig operationsvolym. För att nå dit behövs kanske ett visst nytänkande: att man inför kombinations- eller rotationstjänster med andra sektioner, låter akutkirurgerna även ansvara för viss benign elektiv kirurgi exempelvis bukväggsbråck, skapar en 2.0-version av den gamla allmänkirurgen för att säkra bakjourerna men lyfter ut cancerkirurgin, en modern intestinalkirurg. Förslagen var många och önskan att själv definiera vad man anser att akutkirurgin ska ägna sig åt var påtaglig. Det efterfrågades också en utveckling av kvalitetsmått för att registrera och mäta vad som görs samt gemensamma riktlinjer. Diskussionerna ledde till att man efterlyste en egen plattform för att driva dessa frågor och som ett första led bildades ett nätverk med ambitionen att senare skapa en egen delförening inom Svensk Kirurgisk Förening. Nätverket kommer att träffas på försommaren och hoppas på vidare samtal på Kirurgveckan.
Föredrag
Appendicit
Under dagarna hölls också en rad ämnesföreläsningar. Roland Andersson från Ryhov berättade om den avslutade STRAPP-score-studien på appendicit. Det är känt att många appendiciter spontanläker, medan perforationer är relativt sällsynta, ofta inträffar tidigt i förloppet redan innan patienten kommer till sjukhus och sällan går att undvika. Det nya diagnostiska verktyget, AIR-score, som testades i studien och sedan validerats i utländska studier är tänkt som en hjälp i den kliniska vardagen.
– De som inte har förhöjda leukocyter, hög andel neutrofiler eller feber och avklingande symtom, men ”appendicit” på röntgen behöver inte opereras. Man ska gå efter kliniken och inflammationstecken med dynamik i prover, säger Andersson. Röntgen ska inte användas som screening vid oklar buksmärta och inte heller för att verifiera klinisk uppenbar diagnos, tycker han och framhåller att man i Ryhov halverat sina negativa appendektomier trots att man bara använder bilddiagnostik i en femtedel av fallen.
Bedside diagnostik
Professor Åke Andrén-Sandberg var delvis inne på samma tema i sin föreläsning Back to bedside. En klinisk bedömning av akuta buksjukdomar, byggd på upprepad undersökning med god anamnes och status ger rätt diagnos i 90 procent av fallen. Med ökad tillgång till labanalyser och bättre röntgenundersökningar har tyngdpunkten delvis förskjutits mot mer handfasta data. Siffror, röntgenbilder och labresultat betvivlas inte, ger remisser tyngd och doktorn som beställer undersökningar framstår som handlingskraftig i patientens och personalens ögon. Men den medicintekniska utvecklingen reser samtidigt nya frågor kring klinisk relevans, ökad resursåtgång och kan skapa onödig oro kring sidofynd som ibland dock kan vara direkt livräddande fynd. Har vi blivit teknologiska jättar, men lilleputtar när det gäller kliniska och etiska bedömningar, frågade sig dr Andrén-Sandberg och manar till mer eftertanke.
Risker med radiologi
Röntgen i sig kan ha biverkningar. Radiologerna Bertil Leidner och professor Peter Aspelin berättade om strålningsdoser i samband med datortomografier och kontrastinducerad njurskada. Det senare en skada på njurarna med topp efter fem–sju dagar och där man ser en fullständig regress hos tidigare friska patienter, medan skadan kan bli permanent hos tidigare njursjuka och diabetiker.

– Akutkirurgisk utbildning, kvalitet och patientsäker förbättras av tidig kirurgisk specialistbedömning och flödestänkande. Kirurger och akutläkare tillsammans kan nå ett bättre resultat än vad som finns idag, säger Jonas Leo, Capio S:t Görans sjukhus.

– Jag tycker att det här mötet är ett bra initiaiv. Vi behöver bilda en delförening för akutkirurgi och skapa gemensamma rekommendationer, säger Jan Wisinger, Västerås.
Divertikulit
En av de vanligaste akutinflammatoriska tillstånden belystes av dr Abbas Chabok som bland annat informerade om resultaten från AVOD-studien på divertikulit. Tvärtemot amerikanska och europeiska riktlinjer visade man i Västeråsstudien att okomplicerade divertikuliter mycket väl kan behandlas konservativt utan antibiotika. Det leder inte till mer komplikationer i form av perforationer, abscesser, akutoperation, recidiv eller smärta. Och samtidigt minskar överutnyttjandet av antibiotika och därmed risken för resistensutveckling.
Endoskopi
Hur långt kommer man med endoskopi inom akutkirurgi var nästa fråga. Ja, enligt dr Fredrik Swahn mycket långt och det är en väg som alltid kan prövas före kirurgi. Skopin är en minimalinvasiv metod, ger lägre inflammatoriskt pådrag jämfört med laparotomi, snabbare återhämtning och kan göras på mycket sköra patienter med hög ASA-klassifiering. Han visade bland annat fina videobilder på hur OTSC, Over the scope clips, kan användas vid perforerade ulcus där man med en krokodilkäftsliknande twin grasp tar ett rejält fullväggsgrepp från vardera sida av kanten och sedan fäster clipset över.
Aortaaneurysm
Dr Rebecka Hultgren Karolinska uppdaterade oss sedan på ett spektrum av akuta kärlkatastrofer. Vid rupturerade bukaortaaneurysm gäller begreppet ”stabilt instabilt”, försiktighet med transfusion, hålla systoliskt tryck över 70, och låta vakenhetsgraden avgöra handläggningen. Det finns alltid tid för en datortomografi och det gör stor skillnad för beslut om EVAR eller öppen kirurgi. Hittills har man inte sett några avgörande skillnader i utfall mellan det båda teknikerna, men nu börjar EVAR också göras i lokalanasti, vilket kan komma att tala mer tydligt till dess fördel.
Ärrbråck
Nästa ämne var bukväggsbråck som är en besvärlig komplikation till kirurgi, inte minst vid akuta operationer. De är kostsamma för sjukvården och innebär omfattande lidande för patienten. Polypropylennät som läggs onlay för profylax har tidigare prövats i studier och visat klart minskad frekvens ärrbråck, men kan också ge problem med serom, kroniska smärtor och vid eventuella framtida operationer. Dr Gabriel Sandblom Karolinska, medarrangör till Akutkirurgiska dagarna, bjöd nu in till en ny studie där man istället tänkt använda ett resorberbart nät som profylax. Nätet är helt upplöst efter sex–tolv månader och då återstår egentligen bara ärrvävnad. Det blir en dubbelblindad studie där patienter med minst två riskfaktorer för ärrbråck inkluderas, operationerna kan vara akuta eller elektiva med snitt på över tio centimeter. För de kliniker som vill delta finns fortfarande möjligheter att ansluta sig.
Trauma-blödning
Avslutningsvis höll dr Louis Riddez en fullmatad föreläsning om blödningskontroll och hemostatika. De åtgärdbara letala skadorna i traumasammanhang utgörs framför allt av blödningar och det gäller att stoppa dem så fort som möjligt. Primär kirurgi med packning, damage control-konceptet, har ihop med masstransfusion-protokollet med infusion av erytrocyter, plasma och trombocyter tidigt, i relationen 2:1:1, lett till att betydligt fler traumapatienter klarar sig idag.