På spåret – vart är kirurgin på väg?

2015-06-22 / Svensk Kirurgi / Volym 73 / Nr 3 / 2015

Tåget rullar, men frågan är, kan vi påverka resan? Vilken räls ska vi behålla, var ska vi bygga ut och var vi ska bryta upp eller leda om rälsen? Kartan för kirurgin och sjukvården i stort håller på att skrivas om i snabb takt. Inom den kirurgiska professionen finns en stor sakkunskap, men det finns ett omvärldsperspektiv som få av oss kan överblicka i stort. Vi står inför omfattande förändringar. Samhällets struktur är under snabb ombyggnad, med stor rörlighet på arbetsmarknaden, avfolkning av landsbygd, omfattande invandring av människor från olika kulturer med olika behov, IT revolution och oklarhet över hur vi ska fördela våra gemensamma medel för optimalt utnyttjande. För oss kirurger är det självklart att vi vill utveckla och erbjuda kirurgisk vård med maximal kvalité för alla. Detta är också regeringens ambition när det gäller den högspecialiserade vården som nu är fokus för en omfattande utredning.

År 2014 fick Måns Rosén, som ensamutredare, regeringens uppdrag att utreda och ge förslag på hur den högspecialiserade vården ska organiseras i Sverige. Kirurgin är en av de specialiteter som påverkas i stor omfattning. I regeringens uppdragsbeskrivning står att läsa att uppdraget avser att utreda; sambandet mellan kvalitet/effektivitet avseende volym, ackreditering samt sjukhusstorlek. Man ska definiera vad som ska anses vara högspecialiserad vård, samt föreslå ändamålsenliga processer för arbetsfördelning inom ett antal vårdområden. Utredningen ska också ta hänsyn till angränsande processer som för närvarande är under utredning (rikssjukvård, nivåstrukturering inom cancerområdet, sällsynta diagnoser, nivåstrukturering lokalt/regionalt samt processer på EU-nivå). Arbetet ska ske i dialog med samtliga sjukvårdsregioner, professionen, patientföreträdare, akademien, huvudmän, experter, politiker och tjänstemän. Vägledande för utredningen är patientens bästa samt kostnadseffektivitet.

Det stod att professionen skulle engageras. Så skedde inte i fallet kirurgi. Undertecknad bjöd in Måns Rosén för att komma till SKF:s årliga möte med verksamhetschefer, professorer och studierektorer. Tyvärr lyckades vi inte etablera kontakt. Måns Roséns artikel i Läkartidningen där Zlatans prestationer gavs som parallell till hur kirurgisk kvalitet borde förstärkas upprörde många. Det sades inget om hur lagets insatser runt en enskild person ser ut för att en dylik framgång kan nås.

Det blev dags att agera. Oskar Hemmingsson från styrelsen tog fram ett underlag till det svar som publicerades i Läkartidningen från SKF. Det dröjde inte länge förrän vi blev kallade till regeringskansliet för en diskussion. Syftet med mötet var att ventilera hur den högspecialiserade vården kan utvecklas också med hänsyn tagen till andra strategiska frågor än bara volym. Fyra väl förberedda kirurger fick en ömsesidigt mycket givande eftermiddag med en diskussion som nästan inte tycktes ta slut. Vi nådde ömsesidig ökad samsyn och förståelse.

Det finns många faktorer att ta hänsyn till för att få ihop ett rimligt pussel där inte bara vissa enskilda patienter får en kunglig resa genom vården. Även om en ökad koncentration behövs för att utveckla den högspecialiserade vården får inte en sådan kraftsamling riskera att tränga ut övriga patienter från en god och jämlik vård. De akuta patienterna kommer att fortsätta strömma in. Jour och jourorganisation är ett stort uppdrag som måste ges större utrymme för utveckling och ökad kvalitét. Även de ”högspecialiserade patienterna” kommer vanligen in den akuta vägen. Vi måste storsatsa på utbildning så att våra ST-läkare och specialister snabbare kommer på banan för att ta ansvarsfyllda uppdrag tidigare i sin karriär. Vi har stora pensionsavgångar som måste mötas. Vi har en geografi som gör att specifika hänsyner måste tas. Ja, listan av svåra och olösta problem kan göras lång. Processen är igång. Dialogen måste föras med professionen.

”Så länge man inte ger upp har man ingenting förlorat.”

Möte på regeringskansliet 18 maj. Oskar Hemmingsson, Umeå, Måns Rosén, utredare högspecialiserad vård, Agneta Montgomery, SUS, Magnus Nilsson, KI Huddinge, Claes Jönsson, Sahlgrenska.

Agneta, Oskar, Magnus och Claes

Kirurger som vill vara med och påverka