Vid en första anblick ter sig ST-boken (Studentlitteratur) lite som ett fiberkex, säkert väldigt matnyttigt, men lite torrt. Efter en grundlig genomläsning är intrycket dock ett helt annat. En lång rad vardagliga frågor för en ST-läkare får här sina tydliga svar, svar som kanske ingen på kliniken har direkt tillgång till. ST-boken är något att luta sig mot när det mesta verkar snårigt med alla delmål och målbeskrivningar.

Man kanske inte kan gå så långt som att beskriva boken som spännande, men jag läste den med stor behållning. Upplägget är brett och täcker hela ST ur ett flertal aspekter, och beskriver även ingående uppdrag för positioner som har stor vikt för den enskilde ST-läkaren, till exempel verksamhetschefer och studierektorer. I bokens första kapitel beskriver Linn Kennedy, som när boken skrevs var i slutet på sin ST i internmedicin, sin resa. För den som kommit längre i sin ST är igenkänningsfaktorn hög i Linns berättelse om hur hon gått från att ”vara den som frågar till den som många gånger har svaren”, och för den som just börjat kan den ses som en uppmuntran. En återkommande insikt är att även om det stundtals uppkommer svårigheter under en så lång period som ST, så finns det strukturer på plats för att hjälpa alla oss ST-läkare och klinikerna vi arbetar på för att utbilda oss till flygfärdiga specialister.

Redaktörer är Ola Björgell och Ulrika Uddenfeldt Wort, men ett flertal författare, 29 inklusive redaktö- rerna, medverkar och perspektivet skiftar från personliga reflektioner till kvalitetskontroll av ST både ur ett historiskt perspektiv och genom internationella jämfö- relser. Boken innehåller handfasta råd om upplägg för vetenskapligt arbete, förbättringsarbete, samt hur en ansökan om specialistbevis till Socialstyrelsen ska fyllas i. Handledning, ur såväl ST-läkarens som handledarens perspektiv, avhandlas grundligt.

Likarätt är ett ord som används ofta i sjukvården, men här konkretiseras det. Författarna går pedagogiskt igenom olika aspekter, från diskriminering på arbetsplatsen till patientperspektivet, till vad som bör och kan göras lokalt samt vad som sker på regeringsnivå. Ola Björgell beskriver hur det under arbetets gång var viktigt med bred representation – författarna kommer från hela Sverige och varierar i ålder och specialitet.

Längd och upplägg på kapitlen varierar och vissa hade kunnat redigeras något hårdare för att undvika upprepningar. Boken kan dock varmt rekommenderas till alla kliniker som utbildar ST-läkare, inte att läsas från pärm till pärm, men att användas som referens när frågetecken uppstår.