Som heltidsarbetande kirurg, med många patienter att operera och ännu fler att bedöma på multidisciplinära team-konferenser, ges möjlighet att se mönster i sjukdomsförlopp. Mönster som inte alltid har registrerats eller rapporterats tidigare. Dessutom finns det i den kliniska vardagen dagligen problem att hantera. Om problemen upprepas är det naturligt att försöka identifiera gemensamma faktorer för att kunna sätta in åtgärder, även om det kan vara svårt att helt förstå orsakssambanden. Mina forskningsidéer kommer ofta från igenkänning av mönster, där jag för problemanalys gärna kombinerar känd kunskap på ett nytt sätt.

Kliniska frågeställningar

De forskningsfrågor jag vill besvara har alla sitt ursprung i kliniska problem från den kirurgiska vardagen. En vardag jag tränats för först i allmänkirurgi i Eksjö med goda kliniska lärare, främst Karsten Offenbartl och Per Gullstrand, och därefter i Lund med Per Jonas Blind som oslagbar mentor i lever- och pankreaskirurgi. Efter en dags opererande gick Per Jonas och jag ofta till sjukhusgymmet för en duell pingis samtidigt som vi bollade forskningsidéer och diskuterade kirurg-tekniska problem. Nedan följer några exempel på genomförda forskningsprojekt.

Regeneration

Vid kirurgisk behandling av levertumörer är det avgörande att den lever som lämnas kvar efter resektion har tillräcklig funktion för att undvika postoperativ leversvikt och tilllåta regeneration. Exakt var den gränsen går är idag svår att förutse men i praktiken sparas minst 30 procent av ursprunglig levervolym. Vid kolorektala levermetastaser ges ofta preoperativ cellgiftbehandling, antingen som neoadjuvant eller konverteringsbehandling, då detta har visat sig ha positiva onkologiska effekter. Cellgiftbehandlingens effekt på levervävnaden är då av intresse och vi har visat att cellgiftsbehandling medför försämrad regeneration efter både resektion och portavensocklusion(1,2). Portavensocklusion innebär att man fyra–sex veckor före resektion stoppar portaflödet till den av levern som senare ska opereras bort vilket leder till tillväxt av den del som ska vara kvar. Tillväxthämningen är liten men signifikant. Resultatet har upprepats vid sammanläggning av vårt material med det från Amsterdam(3) .

Mikrocirkulation

Hösten 2011 tillbringade jag vid Academisch Medisch Centrum i Amsterdam under ledning av professor Thomas van Gulik för att vidareutveckla mina idéer kring portavensocklusion och för att utvärdera ett instrument för intraoperativ mätning av mikrocirkulation i levern. Tidigare experimentella studier har visat att till exempel leversteatos leder till sämre mikrocirkulation vilket kan vara en orsak till den steatotiska leverns sämre funktion. Efter experimentell validering av instrumentet, som baserades på laser speckle teknik(4) , ledde jag i Lund en klinisk pilotstudie(5). Det stod snart klart att det krävs ytterligare mjukvaruutveckling innan instrumentet kan användas för tillförlitliga kliniska mikrocirkulationsmätningar. Min forskargrupp har även undersökt leverns mikrocirkulation med ett handhållet mikroskop och har, för första gången på människa, kunnat kvantifiera hastighetsökningen av blod i sinusoiderna efter leverresektion(6). Tekniken förutsåg även histologiska skador på levervävnaden.

Ny peroperativ diagnostik

Jag har gått vidare med projekt kring intraoperativ mätning av leverfunktion. Då man som leverkirurg ser en blåaktigt missfärgad lever som följd av cellgiftsbehandling blir man bekymrad över leverns funktion. För närvarande finns inte någon tillförlitlig metod för preoperativ identifiering av dessa patienter. Vid leversteatos, som kan vara en annan följd av cellgiftsbehandling, ser levern mer gul ut. Dessa för ögat synliga förändringar fick mig att fundera på om kvantifiering av leverns färg kan ge information om dess funktion. Med en doktorstitel i fysik i bagaget hade jag idéer om hur detta kunde mätas. Docent Nina Reistad på Lunds tekniska högskola har nu byggt ett instrument som gör just detta, baserat på diffus reflektansspektroskopi. Instrumentet belyser leverytan med vitt ljus och registrerar det ljus som återvänder till proben efter att ljuset växelverkat med levervävnaden. Ljuset våglängdsuppdelas och skillnaden mellan insänt och reflekterat ljus ger då en profil av leverns molekylära sammansättning. Hittills har vi studerat ett 40-tal patienter och preliminärt får vi korrelation mellan den histologiska bilden och uppmätta spektra. Tekniken skulle även kunna användas för kvantifiering av leverfunktion vid levertransplantation.