Redaktör i Japan

2015-11-04 / Svensk Kirurgi / Volym 73 / Nr 5 / 2015

Jakob Hedberg
jakob.hedberg@svenskkirurgi.se
@SKFstyrelse på twitter

Jag har fått möjligheten att besöka ett sjukhus i Tokyo några veckor. Det är ett fantastiskt möte med en annan kultur och andra rutiner. Jag förbluffas av den fantastiska gästfrihet som möter mig trots att det är uppenbart att dessa kirurger befinner sig ljusår framför en enkel svensk kirurg. Till min förvåning visar sig Stieg Larsson ha gjort ett visst intryck här i Japan. Även vårt sjukvårdssystem och vår forskning känner många till. Såhär i Nobel-tider får det svenska varumärket utan tvekan en rejäl skjuts.

Man arbetar hårt på det här sjukhuset, fler timmar än i Sverige, men jag upplever det också som att man är mer dedikerad att göra ett utmärkt arbete. Det får mig att om igen reflektera över alla som ”går på knäna” på arbetsplatser med stora produktivitetsproblem och låg aktivitetsgrad. Det är inte mängden arbete utan känslan av meningslöshet och att inte kunna kontrollera sin väg mot ett tydligt mål som är så nedbrytande, precis som Agneta Montgomery skriver i ledaren. Att arbeta här har dock ett högt pris. Kirurgerna här kan i princip aldrig äta middag med sina familjer på grund av minst 60 timmars arbetsveckor. För att inte tala om det faktum att ingen av kirurgerna här är kvinna (sic!). Så även om kvaliteten är fantastisk, kanske inte alla delar av arbetssättet går att tillämpa i svenska förhållanden.

Arbetet med patientsäkerhet har också bjudit på ett par överraskningar. Varje operation avslutas med en buköversikt för att säkerställa att inga instrument eller dukar lämnats kvar. Detta efter att sköterskan noga räknat in allt. Idag fick jag också se en kollega ”operera upp” inför en licensbedömning av japanska laparoskopiska sällskapet. Man får då sända en anonymiserad film som bedöms enligt strikta kriterier och jag tänker- varför inte. Ska man köra bil måste man visa en utomstående att man behärskar tekniken, men om man ska göra ett avancerat kirurgiskt ingrepp behövs inga formella test alls.

Kolumnen handlar om relationen mellan korrelation och kausalitet och sammanfattas i seriestripen nedan. Vill man läsa mer kan man göra det på sidan 242. Vi har flera matnyttiga referat från Kirurgveckan och en spännande debattartikel om organsparande strategi vid rektalcancer. Och mycket annat. Trevlig läsning!