In memoriam – Lars Påhlman

2016 – 03 – 01 / Svensk Kirurgi / Volym 74 / Nr 1 / 2016

En central gestalt inom svensk kirurgi har gått ur tiden. Lars Påhlman, Pålle, har satt en tydlig prägel på svensk kolorektalkirurgi under decennier. Onkologkollegan professor emeritus Bengt Glimelius och professores emeriti vid kirurgdelen för institutionen för kirurgiska vetenskaper i Uppsala skriver till hans minne.

Lars Påhlman, allmänt kallad Pålle, läste medicin i Uppsala varefter han utbildade sig till allmänki- rurg i Falun. Som nybliven specialist i allmänkirurgi återvände han 1979 till Uppsala för att disputera eller som Lars uttryckte det “för att få en (doktors)hatt på huvudet”. Lars disputerade 1985 på en avhandling om kirurgi och strålbehandling vid rektalcancer. Efter disputationen stannade Lars kvar i Uppsala och var under många år ansvarig för den kolorektalkirurgiska verksamheten vid sjukhuset. För kolorektalteamet i Uppsala var Lars stora kunskaper och aldrig sinande entusiasm en enorm inspirationskälla. Han blev år 2000 professor i kirurgi.

Lars kliniska och akademiska karriär har varit ytterst framgångsrik. Han har satt Uppsala på världskartan genom att driva stora kliniska behandlingsstudier vid tjock- och ändtarmscancer och tidigt kunnat rapportera bättre behandlingsresultat än någon annan. Lokalrecidiven vid rektalcancer har minskat från 35–40 procent för några decennier sedan till på populationsnivå under fem procent inte bara i Uppsala och Sverige utan i stora delar av världen. Överlevnaden har också ökat. Många patienter över hela världen har både direkt och indirekt haft stor nytta av hans forskning och utbildningsverksamheter. Hans förmåga att delge studenter och kollegor sina kunskaper och färdigheter har varit stor pga ett brinnande intresse för undervisning.

Lars ck 1994 Socialstyrelsens uppdrag att organisera ett kvalitetsregister vid rektalcancer, vilket också kom tillstånd 1995. Det var senare utvidgats till att också omfatta koloncancer. Under hans ledning utvecklades registret till ett av de mest framgångsrika i Sverige och det blev en förebild för efterföljande register i Europa.

Registret har bidragit till många vetenskapliga studier och har haft stor betydelse för att behandlingsresultaten förbättrats. Hans engagemang i nationella och internationella organisationer var mycket omfattande och framgångsrikt. Lars var under nästa 30 års tid ordförande i den svenska adjuvantstudiegruppen vid gastrointestinal cancer. Han var en av grundarna till Svensk Förening för Kolorektal Kirurgi (SFKRK) och dess ordförande under två år på 1990-talet. Han var vidare bland annat ordförande i European Society of Surgical Oncology (ESSO) och en av de drivande personerna bakom den europeiska certifieringen i kolorektal kirurgi (EBSQ), där han så sent som i september 2015 var med och examinerade nya kolorektalkirurger. Hans internationella insatser har bland annat lett till att Lars fått en hedersföreläsning uppkallad efter sig av ESCP (European Society of Colo-Proctology), en förening där han under många år hade många viktiga uppdrag.

Lars var i allt han företog sig utomordentligt drivande och dynamisk och etablerade ett stort kontaktnät. Hans förmåga att rekrytera studenter till forskningsstudier var beundransvärd. Han var en utmärkt historieberättare och sångare och har höjt stämningen på många tillställningar. Det var aldrig tyst särskilt länge runt honom. Han var också en passionerad frimärkssamlare och har avslutat många av sina föredrag med tankeväckande bilder på frimärken om rökningens alla faror. Saknaden av en energisk, ytterst drivande person med genuint patos för utbildning och forskning är oerhört stor.

Lars Påhlman vid avteckningen av hans porträtt på Institutionen för kirurgiska vetenskaper, Uppsala Universitet, 4 juni 2015.

Som tidigare meddelats har professor emeritus i kirurgi vid Uppsala universitet och överläkaren vid kirurgiska kliniken, Akademiska sjukhuset, Lars Påhlman, avlidit efter en tids sjukdom. Han blev 69 år. Han sörjs närmast av hustru Lena och barnen Christina, David och Jacob med familjer.

Lars, allmänt kallad Pålle, läste medicin i Uppsala varefter han begav sig till Falun för specialistutbildning i kirurgi. Med denna utbildning i bagaget återkom han med sin familj till Uppsala 1979 för tjänstgöring vid kirurgkliniken, Akademiska sjukhuset. Han blev denna klinik och institutionen för kirurgi, senare kirurgiska vetenskaper, Uppsala universitet, trogen hela sitt yrkesliv. Han blev professor i kirurgi år 2000.

Åter i Uppsala kom Lars tidigt att intressera sig för kirurgisk behandling av cancer i tjock- och ändtarm. I sitt avhandlingsarbete analyserade han effekter av strålbehandling före operation vid rektalcancer, en teknik som då var ny och omdiskuterad men som sedan kommit att bli rutin. Arbetet genomfördes tillsammans med onkologen Bengt glimelius (se text på motstående sida – reds anm). De två kom sedan att fortsätta ett nära och mycket fruktbringande samarbete inom ämnesområdet kolorektal cancer – ett arbete som har utvecklat omhändertagandet av patienter med denna sjukdom och som genererat ett stort antal doktorsavhandlingar. En stark önskan att erbjuda patienter vård av bästa kvalitet och att denna vård skulle vila på vetenskaplig grund var ett utmärkande drag för Lars verksamhet. Praktiskt togs sig detta också andra uttryck som exempelvis att han spelade en framträdande roll då Socialstyrelsens riktlinjer för vård av tjock- och ändtarmscancer togs fram 2014.

Han var också initiativtagare till Rektalcancerregistret, som sedermera fusionerades till Colorektalregistret, och som haft stor betydelse för att Sverige kunnat visa i internationell jämförelse mycket goda behandlingsresultat vid cancer recti. Lars utnämndes till professor i kirurgi år 2000.

Lars var ett utmärkt exempel på en god akademisk kirurg. Han var innovativ och ledande i det kirurgiska arbetet inom sitt område, som han aktivt medverkade till att förna. Samtidigt var han en god lärare i kolorektal kirurgi för yngre kirurger och era av dem som haft Lars som lärare har gått vidare till egna överläkartjänster. Han var en entusiastisk lärare för läkarstuderande och studierektor för kirurgterminen. Han var en aktiv forskningshandledare med ett stort antal disputerade doktorander. Han lyckades stimulera några av dem att bilda egna framgångsrika forskargrupper efter genomgången forskarutbildning. Lars var också en mycket uppskattad föreläsare och han engagerades flitigt vid internationella kongresser och vetenskapliga möten. På så vis kom Lars att bli del i ett internationellt nätverk av experter inom den kolorektala kirurgin.

Lars sista år fördystrades av den svåra sjukdom som till slut skulle ta hans liv. Han bar sin sjukdom stoiskt och arbetade trots denna vidare och startade oförtröttligt nya projekt. Han lämnar ett stort tomrum efter sig – ett tomrum som det blir svårt att fylla. Vi kommer att minnas honom som en hårt arbetande, kvalitetskrävande men ändå entusiastisk och glad kamrat och kollega.

För medarbetare vid kirurgiska kliniken Akademiska sjukhuset och kirurgdelen av institutionen för kirurgiska vetenskaper, Uppsala universitet.

DAVID BERGQVIST, professor emeritus i kärlkirurgi
ULF HAGLUND, professor emeritus i kirurgi
HENRY JOHANSSON, professor emeritus i endokrin kirurgi
GUNNAR TUFVESON, professor emeritus i transplantationskirurgi
GÖRAN ÅKERSTRÖM, professor emeritus i endokrin kirurgi

BENGT GLIMELIUS
Mångårig samarbetspartner till Lars
Hedersmedlem i Svensk Förening för Kolorektal Kirurgi