Ny ordförande

Att ta över ett ordförandeskap efter Agneta Montgomery är både lätt och svårt. Det har varit lätt eftersom Agneta på alla sätt gjort vad hon kunnat genom att förse mig med alla typer av bakgrundsfakta, USB-minnen med alla former av dokument och varit ”bollplank” i ett flertal frågor. Å andra sidan är det svårt, för att inte säga omöjligt, då kostymen man ärver är stor eftersom Agneta på ett alldeles fantastiskt sätt skött ordförandeskapet i Svensk Kirurgisk Förening under fyra år och överlämnar en organisation i ett mycket gott skick. Det är därför med stor ödmjukhet som jag nu påbörjar detta hedersuppdrag.

Jag är en snart 56-årig kirurg med min profilering inom övre abdominell kirurgi. Min fascination för kirurgi började tidigt under medicinstudierna och det var bland kirurgerna jag trivdes bäst som kandidat, som det hette på den tiden. Efter en preklinisk avhandling i fysiologi och AT lockade ett vikariat på kirurgen i Borås. Den utbildning man erbjöds som vikarierande underläkare och sedermera ST-läkare var utomordentlig. Erfarna kunniga kollegor samt en både stöttande och krävande miljö gjorde att man växte både yrkesmässigt och på det personliga planet. Patientperspektivet som vi säger idag fanns inneboende i klinikens DNA utan att det i alla sammanhang uttrycktesdet fanns som en självklar del i ALLA beslut och överväganden. Efter fem år i Borås bytte jag en period över till Sahlgrenska och Mölndal, därefter åter till Borås och sedan från 2001 på kirurgen på Sahlgrenska i Göteborg. Intresset för övre abdominell kirurgi har övervägt under åren liksom övertygelsen om att minimalinvasiva metoder är att föredra. På grund av en trafikolycka och en diagnosmiss av en fotledsfraktur 1968 med efterföljande felläkning fick jag rätt tidigt i livet artros. Efter hand blev besvären alltför svåra och att långsiktigt behöva kombinera smärtstillande mediciner för att klara en operationsdag kändes inte hållbart. Efter fyra operationer och en snurra av chefsuppdrag, Socialstyrelsen och RCC är jag nu tillbaka på Sahlgrenska. Vi bygger upp en multidisciplinär enhet fokuserad på minimalinvasiva ingrepp och jag arbetar deltid kliniskt inom övre gastroteamet igen.

Förutom vanligt kliniskt arbete har jag under åren arbetat med att tillsammans med andra ta fram ett kvalitetsregister och vårdprogram för pankreascancer samt också engagerat mig i nätverket Swedish Study group for pancreatic cancer SSPAC. Jag fick dessutom förtroendet att vara ordförande i SFÖAK under åren 2013-2015.

Svensk kirurgi står inför era svåra och komplicerade frågor de närmaste åren. Vi delar många utmaningar med övriga specialiteter, exempelvis att vi kan göra allt mer för allt er patientgrupper i en värld med begränsade resurser. Detta medför att vi i vår egen vardag men också som rådgivare för olika former av beslutsfattare måste göra olika former av prioriteringar på ett annat sätt än tidigare. Samtidigt innebär den pågående koncentrationen och nivåstruktureringen av många ingrepp och åtgärder, framförallt för de opererande specialiteterna, att vi kirurger kan komma att behöva ändra vårt sätt att arbeta på olika sätt.

Utredningen om högspecialiserad vård, ledd av den statlige utredaren Måns Rosén och Regionala cancercentrum i samverkans förslag till nationell nivåstrukturering inom cancersjukvården är bara ett par aktuella exempel på företeelser som inte bara påverkar kirurgernas arbete på kort sikt. De kan långsiktigt komma att inverka på våra möjligheter att erbjuda god kirurgisk vård för våra patienter och rimliga utbildningsmöjligheter för våra blivande kollegor samt bedriva kliniskt utvecklingsarbete och forskning. Vad som görs på ett sjukhus på kontorstid är helt avgörande för med vilken kvalitet jourverksamhet kan bedrivas. Detta är för insatta en självklarhet men måste i alla sammanhang påpekas så att de beslut som tas på olika nivåer inte får oanade och oönskade kort- och långsiktiga effekter. Nivåstrukturering är och kommer de närmaste åren att vara en mycket viktig fråga för föreningen. Vi rivstartar med era debattartiklar i detta nummer av Svensk Kirurgi och fortsätter sedan med denna fråga på vårt möte med delföreningarna 7 april och med landets verksamhetschefer, studierektorer och professorer den 8 april. Jag och den övriga styrelsen vill gärna se er av landets kloka och vassa pennor i full aktivitet i denna ödesfråga för kirurgin så sitt inte hemma och knyt näven i fickan utan skriv och skicka in till vår eminente redaktör Jakob Hedberg.

Liksom många andra är jag djupt skakad över de avslöjanden som framkommit i SVT ́s dokumentärserie om Paulo Macchiarini. Vi i styrelsen kommer att diskutera detta extremt allvarliga ärende på vårt första möte nu i veckan.

CLAES JÖNSSON
Ordförande