Traumautredningen – en hjälp att säkra gott omhändertagande av de svårt skadade

2016 – 04 – 27 / Svensk Kirurgi / Volym 74 / Nr 2 / 2016

Ett omfattande arbete för att inventera, beskriva och stödja traumaomhändertagande är genomfört och slutredovisat till Socialdepartementet i oktober 2015. Arbetet beskrivs i denna artikel av tre kollegor från expertgruppen.

ELSE RIBBE
else.ribbe@gmail.com
Skåne

LOUIS RiDDEZ
louis.riddez@karolinska.se
Stockholm

PER ÖRTENWALL
per.ortenwall@vgregion.se
Göteborg

Det finns i dag ingen enhetlig nationellt övergripande organisation för traumaomhändertagande i Sverige och handläggningen varierar över landet. En utredning av traumavården i Sverige har sedan flera år efterfrågats av Svensk Förening för Traumatologi (Traumaföreningen), inte minst mot bakgrund av de nationella genomlysningar som tidigare genomförts i både Norge (2007) och Storbritannien (2010). Efter de tragiska händelserna i Oslo centrum och Utöya år 2011 gav Regeringen i slutet av april 2013 Socialstyrelsen i uppdrag att utarbeta ett planeringsunderlag för att stödja landstingens arbete med att upprätta planer för traumavården och en beredskap för att kunna omhänderta ett större antal svårt skadade vid en allvarlig händelse i Sverige. Uppdraget slutredovisades till Socialdepartementet i oktober 2015.

Flera myndigheter med

Arbetet bedrevs genom dels en styr- och projektledningsgrupp på Socialstyrelsen (SoS), dels en referensgrupp bestående av representanter från förutom SoS bland annat SKL, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Rikspolisstyrelsen och Försvarsmakten samt genom en expertgrupp med representation från specialistföreningarna inklusive Traumaföreningen. Efter ett inledande uppstartsmöte i september 2013 kom arbetet att bedrivas i era olika spår. Socialstyrelsen skickade ut enkäter till landstingen för att kartlägga förmågan till traumavård samt samverkansförmågan mellan landstingen och på nationell nivå. Vidare genomfördes regionala platsbesök liksom studiebesök utomlands.

För expertgrupperna innebar arbetet främst deltagande i tre olika arbetsgrupper vilka inriktades mot prehospital akutsjukvård, akut sjukhusvård och katastrofmedicinsk beredskap.

Expertgrupp

Arbetet kring den akuta sjukhusvården av svårt skadade patienter genomfördes av en expertgrupp, bestående av 15 läkare och sjuksköterskor från olika specialiteter och från olika delar av landet (se Tabell 1). Arbetet omfattade omhändertagandet på akutmottagning och vidare in på akutsjukhuset inklusive omhändertagandekoncept, ansvar, kompetenskrav (personal och utrustning), vårdnivåer och kriterier för remittering till annan vårdnivå. i gruppens mandat lyftes också in den del, som kanske är den mest eftersatta i svensk traumavård, det vill säga rehabilitering. Gruppens arbete sammanställdes i en slutrapport som skickades till Socialstyrelsen under våren 2015. Denna finns i sin helhet tillgänglig på nätet¹.

I rapporten har vi har vi i detalj de definierat vad vi anser vara en minsta acceptabel omhändertagandenivå – rörande alla delar av traumaomhändertagandet – för att omhänderta patienter med potentiellt livshotande skador.

Organisationsstruktur

Vi rekommenderar att traumavården bör nivåstruktureras och organiseras på två olika nivåer (kirurgiska akutsjukhus kopplade till regionala traumacentrum) i traumanätverk i likhet med den brittiska modellen. Kirurgiska akutsjukhus ska ha möjligheter till och uppgift att dygnet runt handlägga merparten av nätverkets svåra traumafall, vid behov med stöd av Traumacentrum.

Tabell 1. Expertgrupp.

Traumacentrum ska dels fungera som Kirurgiskt akutsjukhus, men ska också vara högsta omhändertagande- nivå för patienter med svårare skador som kräver extra och/eller speciella resurser. Traumacentrum ska därför ha utrustning, kompetens och uthållighet för fullständigt akut omhändertagande av de svårast skadade patienterna. Traumacentrum ska dessutom ha övergripande ansvar för undervisning, utbildning, forskning, kvalitetsuppföljning och utveckling avseende traumaomhändertagande inom hela nätverket.

Rehabiliteringsfunktionen måste integreras på ett bättre sätt i traumavården. För vissa specifika skador bör man överväga att (i likhet med brännskador) centralisera vården till endast ett fåtal platser i landet. De sjukhus som utses att omhänderta svårt skadade patienter (Kirurgiska akutsjukhus och Traumacentrum), ska visa att man lever upp till angivna krav för omhändertagande. Vi anser det också vara väsentligt att alla öppna akutmottagningar har utarbetade riktlinjer och kompetens för initiala stabiliserande åtgärder för ”spontansökande” patienter, vilka utsatts för stort trauma, inför transport till adekvat omhändertagande.

I vårt arbete har vi gått igenom olika delar av traumaomhändertagandet, från övergripande och lokal struktur/organisation via utbildning/kompetens, riktlinjer, utrustning/lokaler, kommunikation/dokumentation till kvalitetsutveckling, era skadade, rehabilitering, prevention, barnomhändertagande och ”glesbygdsomhändertagande”.

Problemområden – målsättning

inom varje område har vi identifierat problemområden och har sedan definierat både en målsättning och en lägsta nivå för adekvat omhändertagande. Utöver det har vi också definierat en ”börnivå”. Detta kan ses som en kravspecifikation för att ”få” vara traumaomhändertagande sjukhus. Se exempel i Tabell 2 och i övrigt i hela rapporten.

För att nå ett fungerande traumasystem i Sverige anser vi att ett Nationellt kompetenscentrum bör bildas, med övergripande nationellt ansvar för traumautvecklingsarbete.

Inom respektive Traumanätverk ska det finnas en traumastyrgrupp med samordningsansvar och också mandat från ledningen.

Det ska också finnas en traumabakjour, utgående från Traumacentrum, för stöd och hjälp i akuta situationer.

Vi poängterar vikten av teamarbete och ett ökat samarbete mellan den prehospitala och den hospitala organisationen.

Katastrofer i fokus

I slutrapporten från Socialstyrelsen som slutligen publicerades i november 2015 hade materialet från de olika grupperna sammanställts och bearbetats. Denna slutprodukt visade sig bli övergripande och ha ett stort fokus på allvarlig händelse och katastrofsituationer, medan den vardagliga hanteringen av svårt skadade traumapatienter behandlades med mindre fokus och där viktiga synpunkter helt kom att utelämnas. Vi anser det vara fundamentalt att den ”vardagliga” traumasjukvården fungerar på ett högkvalitativt sätt för att omhändertagande vid allvarlig händelse/katastrofsituation ska kunna genomföras rimligt väl.

Det känns dock uppmuntrande för svensk traumavård att Socialstyrelsen i sin rapport beskriver såväl Nationellt kompetenscentrum som nivåstrukturering.

Det är därför vår förhoppning att vår mera djupgående rapport ska kunna bidra till ett tryggare och säkrare omhändertagande av svårt skadade patienter genom att definiera krav på de olika sjukhusen rörande alla delar i traumaomhändertagandet.

Referens
1. swetrau/wp-content/uploads/ sites/10/2015/12/Traumautredning- sammanställning-sjukhusvård-2015.pdf.

Defnierade krav för aktörer i traumasammanhang

L = Lägsta krav; B = Bör; M = Målsättning

Tabell 2. Exempel på uppställda krav för traumaomhändertagande.