Vad varje kirurg bör veta om feminism

2016-10-06 / Svensk Kirurgi / Volym 74 / Nr 5 / 2016

Kirurgyrket är på väg att gå från ett mansdominerat till ett jämställt yrke. Av föreningens medlemmar födda på 80-talet är könsfördelningen i princip jämn. Även övriga samhället och arbetslivet förändras över tid och dessa förändringar måste återspeglas i föreningens arbete. Mia Fahlén skriver om feminism och vägen framåt inom kirurgin.

Mia Fahlén
Stockholm
mia.fahlen@capiostgoran.se

Om du är av åsikten att kvinnor och män ska ha lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter är du feminist(1). Världen är inte jämställd. Globalt är ojämställdheten ett stort problem ur flera aspekter, bland annat ekonomiskt(2) och hälsomässigt. Tyvärr har även Sverige en bra bit kvar innan vi nått jämställdhet. Forskning och statistik visar att kvinnor har lägre lön för lika arbete (3,4), att kvinnor gör merparten av hemarbetet och att kvinnor tar mer ansvar för och spenderar mer tid med sina barn än vad män gör(5). Man kan också konstatera att även inom samma yrkesområden delas sysslor upp i manliga och kvinnliga göromål, där de ”manliga sysslorna” har högre status (ett fenomen som kallas occupational segregation i litteraturen(6)). Detta förekommer mellan olika läkarspecialiteter (jämför neurokirurgi och geriatrik). Även inom respektive specialitet förekommer uppdelningen mellan hög- och lågstatusarbete (jämför övre GI-kirurgi och bröstkirurgi). Här arbetar männen företrädesvis med de specialiteter/ subspecialiteter som har högre status.

Vad är genus?

Uppdelningen av hemarbete, barnomsorg, lönenivå och specialitetsval speglar inte genetiska skillnader, utan skillnader i syn på vad som lämpar sig bäst för män respektive kvinnor. Den representerar vår syn på genus (faktaruta 1). Könet i sig spelar liten roll för hur väl man lämpar sig att diska, ta hand om barn eller operera. Naturligtvis finns det skillnader (som framför allt har med reproduktionen att göra) där könen med nödvändighet skiljer sig åt. Genus lurar oss att tro att dessa skillnader i lön, hemarbete och yrkesskicklighet är naturliga, men de formas i själva verket av faktorer som delvis är självvalda, men som till största del är sociala strukturer som individer har svårt att påverka(7).

Varför forskning är bra?

Läkare har generellt stort förtroende för forskning; MEDICINSK forskning. Vi pratar ofta om vad som är vetenskap och beprövad erfarenhet. Vi väljer läkemedel och operationsteknik efter de senaste forskningsresultaten. Vi förväntar oss inte att ALLA forskningsrön ska gälla ALLA våra patienter, utan vi kan förstå att det handlar om grupper och inte individer.

Det forskas inom alla områden och genusvetenskap är ett av dem(8). Inom forskning finns en välkänd hierarki (faktaruta 2). Just genusvetenskap, eller forskning om genus inom andra discipliner, exempelvis ekonomisk historia, verkar ha svårt att få acceptans och hamnar lätt i den lägsta nivån i forskningspyramiden. Förmodligen är det svårare att ta till sig forskningsrön som berör en själv personligen. Vi har svårt att se oss själva som del av en struktur och man kanske hamnar i en grupp som man inte vill tillhöra. Genusvetenskap grundar sig på maktförhållanden. Vid en första anblick är det kanske inte lätt att identifiera sig med underrespektive överordning. Men genusforskning, liksom ALL forskning, gäller på populationsnivå och inte individnivå. Det är system, befolkningar eller områden som avses. Vi är alla del av genusstrukturer, på samma sätt som vi är del av Sverige eller vårdsektorn.

Det borde vara möjligt för oss att se på denna forskning på samma sätt som på annan forskning. Se systemen och kritisera dessa, men inte kritisera enskilda individer. Ett systemfel måste rimligtvis identifieras och lösas på systemnivå. Det är också den officiella svenska jämställdhetspolitikens utgångspunkt sedan propositionen 93/94 ”Delad makt, delat ansvar”(9).

Möjliga lösningar

• Att uppnå en jämn fördelning av hemarbete och omsorg av barnen.
• Att i alla fertila personer se potentiella föräldrar som kommer att vara hemma med sina barn. På samhällsnivå kan man exempelvis lagstadga om en mer jämställd fördelning av föräldraersättningen. På arbetsplatser ska man se det självklara i att en man vill ta föräldraledigt. Och att inte fråga en kvinna som söker jobb om hon tänker skaffa barn snart, borde vara lika självklart.
• Andra strukturella missförhållanden på arbetsplatsen måste identifieras och ordnas. Finns det löneskillnader mellan män och kvinnor ska dessa påvisas och utjämnas. En ojämn fördelning av kvinnor och män inom olika specialiteter/subspecialiteter kan vara svårlöst, men en viktig aspekt att tänka på är att inte bara rekrytera en kvinna till en i övrigt mansdominerad grupp. Man har visat att en underrepresenterad grupp måste uppgå till minst 20 procent av gruppen som helhet, för att undvika ett fenomen som kallas tokenism eller the Smurfette principle(11,12). Det innebär att den underrepresenterade gruppen (i detta fall kvinnor) identifierar sig med den överrepresenterade gruppen (i detta fall män) och ser sig som unik och utvald, och antar en diskriminerande attityd mot sin egen grupp (i detta fall kvinnor). Det gynnar inte jämställdhet.
• När seminarier eller föreläsningar anordnas eller expertgrupper tillsätts bör fördelningen av män och kvinnor vara representativ och ibland behöver man kanske leta utanför sina egna cirklar(10) för att kunna lösa detta.
• Sexistiska skämt kan verka harmlösa, men har visat sig vara en grogrund för diskriminering(13) och måste därför ses som oacceptabla. Diskriminering kan vara subtil, här är utbildning ett måste. Man måste se och förstå att kvinnor drabbas av strukturell diskriminering på grund av vårt sätt att tala(14), vårt utseende och om vi avviker från förväntat beteende.

”If I were a boy even just for a day, I´d roll outta bed in the morning, and throw on what I wanted and go. If I were a boy…. I´d put myself first, and make the rules as I go.” (15)

• På individnivå kan vi fatta beslut som främjar rättvisa i vår egen familj. Om vi som lever i parrelationer delar omsorgen om hem och barn på ett rättvist sätt kommer löneskillnader, den yrkesmässiga segregationen och hälsoskillnader mellan könen jämnas ut och på sikt försvinna. Detta förutsätter att de strukturer och sammanhang man lever i är tillåtande. Vad man vinner på jämställdhet Viljan att ändra sitt beteende förefaller vara svårast för de som befinner sig i strukturellt överläge (män). Män tror att alla förändringar inom hem- och barnsektorn kommer att missgynna dem. Forskningen visar dock att män som tar ett större ansvar för barn och hem får ett bättre liv. De arbetar mindre, låter sin hälsa styra mer(16) och får bättre kontakt med sina barn(17). Vad kvinnor vinner på en jämnare fördelning är uppenbart: högre lön, bättre jobb, mer egentid och högre status.

Inom kirurgin

När jag började inom kirurgin uppgick kvinnliga specialister till tolv procent. Nu överstiger andelen kvinnor 20 procent. Enligt siffror från Svensk Kirurgisk Förening är antalet kvinnliga och manliga medlemmar födda på 80-talet i princip lika.

Det betyder att vi kvinnor har gått från att utgöra Smurfetter till att bli en integrerad del av kirurgin. På sikt kommer antalet kvinnor och män vara lika stort. Detta måste avspegla sig i den kultur som råder på våra arbetsplatser. Det vore skönt att slippa uttryck som ”lilla gumman” och nedlåtande kommentarer om kvinnliga patienter. Och när vi kvinnor får sämre service av sjuksköterskor, lägre betalt samt nonchaleras av manliga kollegor, då vore det bra om våra manliga arbetskamrater protesterade. Exemplen på diskriminering ur verkliga livet är talrika och måste motarbetas. För att det är rättvist.

Faktaruta 2.

Referenser

1. Nationalencyklopedin 2016
2. World Economic Forum: Global Gender Gap Index 2015
3. SACO: Skillnader i livslön mellan kvinnor och män
4. SOU 2015:50 Hela lönen, hela tiden – utmaningar för ett jämställt arbetsliv;
5. SCB: jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet
6. Journal of Research in Personality 2015 Wright et al: Occupational segregation and psychological gender differences: How empathizing and systemizing help explain the distribution of men and women into (some) occupations
7. Gendering Bodies 2008 ISBN-13: 978-0- 7425-5956-1
8. www.genusfokus.se
9. Proposition 1993/94:147; Jämställdhetspolitiken: Delad makt – delat ansvar
10. Rättviseförmedlingen (rattvise.se)
11. Geek Feminism Wiki
12. Journal of Applied Psychology 2012 Ryan et al: Exploring the Assymetrical Effect of Gender Tokenism on Supervisor-Subordinate Relationship
13. Personality and Social Psychology Bulletin 2008 Ford et al: More Than Just a Joke: The Prejudice-Releasing Function of Sexist Humor
14. King, Ed, and Meghan Sumner. ”Voicespecific effects in semantic association.”
15. Beyoncé 2008: “If I were a boy”
16. Biomed Central Public Health 2011 Sörlin et al: Sickness absence in genderequal companies. A register study at organizational level
17. Annals of the American Academy of Political and Social Science 2009 O´Brien: Fathers, Parental Leave Policies, and Infant Quality of Life: International Perspectives and Policy Impact.