Praktisk palliation
2016-10-06 / Svensk Kirurgi / Volym 74 / Nr 5 / 2016
De flesta cancerpatienter i Sverige vårdas på kirurgkliniker. Enheter som är specialiserade på palliativ vård har mycket kunskap att erbjuda och ett bra samarbete med dem kommer patienten till godo. Birger Pålsson har läst en högkvalitativ bok i ämnet som ger både teoretisk bas och handfasta tips.
Birger Pålsson
birger.palsson@kronoberg.se
Växjö och Lund
”Det är en stor ynnest att få möjligheten att sammanfatta erfarenheterna från många års arbete som läkare, kirurg och palliativmedicinare i en lärobok som denna” inleder författaren. Låt mig direkt konstatera, att det är en minst lika stor ynnest att få läsa denna bok!
Stort behov
Av de cirka 90000 personer som årligen avlider i Sverige, gör cirka 72000 det på grund av obotliga sjukdomar och till 75–80 procent på någon typ av institution. Enligt Svenska Palliativregistret omfattades 2014 cirka 9000 patienter av någon form av specialiserad palliativ vård. Det finns således ett omfattande, potentiellt behov av palliativa insatser från alla inom sjukvården, inte minst inom kirurgin, och dito kunskaper. Här fyller Axelssons bok en utomordentlig funktion.
Erfaren författare
Här skriver en inom området mycket erfaren kollega. Boken ger en balanserad översikt av hela området, men med tonvikt på just praktiska aspekter. Axelsson redogör för både det evidensbaserade kunnandet, som han konstaterar fortfarande är begränsat, och följdriktigt för erfarenhetsbaserade rekommendationer hur man kan förfara i olika situationer. Boken kan sägas vara uppdelad (men väl integrerad) i dels en mer övergripande och teoretisk del, dels en praktisk och handfast del med systematiska råd.
Övergripande
Övergripande beskrivs vad palliativmedicin är (för övrigt godkänd tilläggsspecialitet 2015), etiska aspekter, råd om samtalsmetodik, juridiska aspekter och hur vård i livets slutskede övergripande kan planeras i god tid, bland annat genom brytpunktssamtal. Vikten av det palliativa teamet betonas och hur den enskilde läkaren skall orka de ofta tunga psykiska och etiska belastningarna. En kort men konkret diskussion om forskning är också inkluderad.
Praktiska avsnitt
De mer praktiskt inriktade avsnitten är heltäckande. Vikten av en systematisk symtomanalys som grund för den palliativa vården framhålles. Ett gott stöd är därvid en modifierad variant av Edmonton Symtom Assessment System (ESAS). Som sig bör, ägnas ett omfattande kapitel om smärtbehandlingens olika former, med många konkreta förslag. Ett annat föredömligt kapitel beskriver inventering av övriga symtom från A (andnöd) till Ö (ödem), med tillhörande terapier. Ett särskilt avsnitt ägnas åt akuta tillstånd, som blödning, hjärnödem, ryggmärgskompression etcetera.
Palliativ onkologi
Palliativonkologiska insatser berörs också kort, mer översiktligt, med tonvikt på förutsättningarna. Alla kirurger som behandlar cancerpatienter känner väl igen problemet var gränsen skall dras för ytterligare palliativ cytostatika och vad vinsten egentligen är för den enskilde patienten.
Kirurgiska insatser
Palliativkirurgiska åtgärder beskrivs i ett specifikt avsnitt. Som Axelsson framhåller brottas vi kirurger alltid med Bokrecension en paradox: ”… du måste åsamka skada för att kunna uppnå nytta”. Detta dilemma ställs ofta på sin spets när det gäller palliativa patienter; vilken nytta kan förväntas och orkar patienten ingreppet eller orsakar vi enbart ett plågsamt postoperativt förlopp och en påskyndad död? Här finns ringa eller ingen evidens, inga riktlinjer, inga vårdprogram, inga ”processer” att luta sig mot utan här krävs klassisk läkekonst! Min definition av densamma är kunskap, erfarenhet, klokskap och empati i förening när du skall bistå en svårt sjuk medmänniska!
Stor läsekrets
Även språkligt är texten njutbar, saklig men också engagerande, och stundtals blir jag djupt tagen, kanske för att jag minns enskilda patienter vars öden grep mig. Dessutom återfinner jag inte ett enda korrekturfel! Tyvärr finner jag heller inga andra illustrationer än faktarutor och enstaka diagram, i sig pedagogiska, vilket är synd. Detta kan dock kompletteras till nästa upplaga, liksom en inbunden variant, då jag är övertygad om att boken når en stor läsekrets och även kommer att nyttjas som uppslagsbok. Alla läkare, liksom annan personal, som handhar palliativa patienter, har mycket att hämta, oavsett erfarenhetsgrad. Avslutningsvis framför Axelsson sitt tack till patienter och anhöriga han har mött ”… som lärt mig mycket av det jag kan om palliativ medicin och livet. ” – jag instämmer å egna vägnar!
