Nordisk masterclass i laparoskopisk kolorektal kirurgi
2016-12-04 / Svensk Kirurgi / Volym 74 / Nr 6 / 2016
En masterclass i laparoskopisk kolorektal kirurgi hölls 15–16 september på Ersta sjukhus i Stockholm. Hela 120 kirurger från hela Norden deltog. Professor Brice Gayet och kirurg Christine Denet, båda från Institut Mutualiste, Paris, var specialinbjudna gäster. Kolorektalkirurg Hanna Ljungbåge, Linköping, rapporterar här från kursen.
Hanna Ljungbåge
Linköping
hanna.ljungbage@regionostergotland.se
Auditoriet är trollbundet. Vi ser video efter video som visar hur man kan operera laparoskopiskt när man har hållit på i 20 år. Ja, det är bara att erkänna att det inte är många i Sverige som kan jämföra sig med Brice Gayet och Christine Denet.
Visst är det en uppvisning, men en lärorik sådan. Brice Gayet är dessutom en underhållande och skicklig talare.
Tips och tricks
Vi får en fantastisk exposé om vad som är möjligt för den skickliga laparoskopisten. Det bjuds på tips och tricks och jag uppskattar framför allt genomgången av för- och nackdelar med olika approacher vid vänstersidig hemikolektomi. Det är uppenbart att de bägge erfarna föreläsarna under årens lopp har testat många olika vägar för att få till en tidseffektiv och optimal dissektion. Att tippa patienten innan gasen insuffleras medför till exempel att mindre mobilisering av tunntarm behövs vid exponering av IMV (Inferior Mesenteric Vein). Det poängteras dessutom noggrant att man bör undvika att ta i jejunum för att slippa kraftiga peristaltiska vågor som kan försvåra exponering av operationsfältet. De förordar att man skall börja dissektionen under IMV och noga undvika dissektion under pankreas. Fördelarna med att exponera vänster flexur först är att det är den svåraste delen av operationen och därför bör göras när man är pigg. Behövs konvertering senare under operationen behövs dessutom inte lika stort buksnitt. Om IMA (Inferior Mesenteric Artery) delas tidigt kan det vara lättare att bedöma ischeminivå om det gått ett tag innan delningen av descendens utförs.
Skillnader vid rektalcancer
När diskussionen går över till handläggning av riktigt låg rektalcancer blir jag som svensk skeptisk. Koloanala anastomoser utförs ju knappt i Sverige på strålade patienter då LARS-problematik (low anterior resection syndrome) är ett känt problem. Det framkommer också att vissa franska kirurger låter kolon hänga ut sju dagar ur anus innan anastomosen sys(!). En studie som jämför fransmän som fått strålbehandling och koloanalanastomos med svenskar som genomgått abdominoperineal resektion (rektumamputation) med kolostomi gällande QOL och läckageproblem två år efter operation vore intressant!
Matnyttigt stoff
Det förelästes inte bara om det rent operativa, utan även om uppläggning på operationsbordet, porttyp och portplacering. Programmet var späckat men allt var intressant. Jag imponeras av Brice Gayets förmåga att föreläsa intensivt och roligt timma efter timma. Hans kollega Christine Denet avlöser ibland och vi ser prov på hennes fantastiska vävnadskänsla och imponeras av hennes skicklighet. Hennes blyga sätt och mer svårförståelig engelska gör dock att filmerna får tala sitt eget språk – och visst är det vackert. Efter en tidig morgon börjar jag dock få lite svårt att upprätthålla full koncentration efter åtta timmars föreläsning!
Ett annat uppskattat programinslag var genomgången av hur man minskar risken för nervskador vid TME (total mesorektal exicion) och TaTME (transanal TME). Det framgår helt klart att TaTME går att utföra men gasen vill gärna dissekera sig fram i fel skikt vilket kan medföra att man opererar i fel plan och ökar risken för nervskador. Det är viktigt att alla TaTME-patienter följs upp i en prospektiv studie. Mötesreferat Efter en fantastisk dag bjuds alla på god middag. Tyvärr går de olika nationaliteterna till olika restauranger. Personligen hade jag tyckt det varit kul att tvingas till lite socialisering med våra nordiska kollegor.
Live kirurgi
Dag två upptas av liveoperationer. Det är fyra operationer under dagen, fördelade på två salar. Först utförs en rektopexi och en högersidig hemikolektomi med D3 dissektion. Tyvärr medför hoppen mellan salarna att vi missar flera moment som varit intressanta. Till nästa år föreslås istället tre fall i rad så man verkligen kan få möjlighet att se alla moment vid de olika ingreppen. En diskussion som uppstår i pausen mellan operationerna avhandlar nödvändigheten av D3 dissektioner vid högersidiga hemikolektomier, men jag tror att publicerade studier angå ende detta krävs för att en rättvis diskussion skall kunna föras.
Överlag är jag mycket imponerad över kvaliteten och mängden av information som vi erbjöds vid denna Masterclass i laparoskopi och hoppas att den blir ett återkommande event som nordiska laparoskopiska kirurger får möjlighet och prioriterar att åka på. Jag tackar Brice Gayet och Christine Denet från Paris samt Ersta sjukhus och Olympus för ett riktigt bra möte!
