Att göra fellowship i kraniofacialkirurgi i Oxford
2017-02-23 / Svensk Kirurgi / Volym 75 / Nr 1 / 2017
Det är alltid trevligt att få berättelser om hur tjänstgöring utomlands kan te sig. Villkoren skiljer sig mellan olika länder, och det är spännande att få höra om vilka utmaningar det innebär att skaffa sig licens att arbeta i olika länder och att se hur de olika sjukvårdssystemen skiljer sig från det svenska. Hamidreza Natghian berättar om sitt påbörjade fellowship i Oxford.
HAMIDREZA NATGHIAN
hamidreza.natghian@gmail.com
Uppsala
Inom plastikkirurgi är det inte helt ovanligt att man efter sin ST åker på ett internationellt fellowship för att tillgodogöra sig en mer subspecialiserad kompetens och för att under en period fokusera mer på ett specifikt område. Jag har fått möjligheten att göra ett tolv månaders kraniofacialt fellowship i Oxford med start i september 2016.
Noggrant förarbete
Intervjun till tjänsten gick smidigt via SKYPE och så fort alla referenser var kontrollerade och jag fått klartecken att jag var välkommen, påbörjades processen för att skaffa brittisk legitimation. Den brittiska motsvaFellowship righeten till Socialstyrelsen, GMC (General Medical Council) ansvarar bland annat för legitimering av utländska läkare. Numera är det krav för svenska läkare att skriva ett engelskt test (IETLS) och när sedan alla papper är kompletta kallas man till intervju och samtidig uppvisning av samtliga originalintyg. Den här processen tar ungefär tre månader.
Standardiserad lönesättning
Jag blev färdig med min ST inom plastikkirurgi på Akademiska Sjukhuset i Uppsala bara några månader innan det bar av till Oxford. Som Clinical Fellow har man en tydlig roll inom det brittiska sjukvårdssystemet. Det finns fellows inom alla specialiteter, varav en stor del är internationella. Man får lön enligt ett standardiserat schema (beroende på antal år efter examen etc.). Lönen varierar mellan 32000–47 000 pund per år på John Radcliffe Hospital i Oxford där jag arbetar. Beroende på specialitet ingår även jourtjänstgöring. Eftersom man som plastikkirurg även förväntas utföra handkirurgi i Storbritannien har jag sluppit delta i jourlinjen. Inom den kraniofaciala enheten har man sedan 2004 enbart haft internationella fellows och alla har varit färdiga plastikkirurger.
Högspecialiserad vård
Liksom i Sverige är kraniofacial kirurgi definierad som rikssjukvård i Storbritannien. Oxford är en av fyra enheter i Storbritannien som har i uppdrag att bedriva kraniofacial verksamhet för vuxna och barn. Birmingham, Great Ormond Street Hospital i London och Liverpool är de tre andra enheterna. På samma sätt som i Sverige kan primärvård och andra specialiteter remittera till vilken av de fyra enheterna de önskar. Det innebär att en stor del av patienterna reser långväga för att få kraniofacial vård. De fyra enheterna i Storbritannien är ungefär lika stora och enheten i Oxford startades 1979. Man opererar mellan 80 och 100 transkraniella ingrepp per år. Cirka 200 nya patienter (framför allt kraniosynostoser, för tidig slutning av skallsuturer) remitteras årligen till enheten och cirka 30 procent av patienterna är syndromala. De två kraniofaciala överläkarna inom enheten har arbetat 11 respektive 22 år och besitter tillsammans med det övriga teamet kompetens som står sig högt internationellt både kliniskt och vetenskapligt.
Trots att våra digitala journalsystem har brister längtar man efter dem när man tvingas jobba med pappersjournaler.
Fasta rutiner
Som fellow inom kraniofacial kirurgi går man tillsammans med två consultants (överläkare). Vi opererar två dagar i veckan och varje operationsdag börjar med att hela teamet går igenom dagens samtliga operationsfall. Detta sker bara då kirurgen har träffat patienten innan och samtyckesformulär fyllts i. Det innebär att en ny samling kan behöva ske om patienterna kommer in senare på dagen. Innan steriltvättning påbörjas kontrolleras ånyo samtyckesformuläret och en standardiserad WHOincheckning utförs. Kirurgen får sedan inte lämna operationssalen innan WHO-utcheckning skett. En skriftlig operationsberättelse måste också följa med patienten efter operationsavslut. Som fellow steriltvättar man och förbereder alla patienter. Man opererar under handledning, överläkaren är (beroende på ingrepp) sterilklädd eller inte. Det finns en tydlig hierarki i operationssalen där underläkare, ST-läkare, randare och fellows på något underförstått och outtalat sätt verkar veta vem som ska göra vad.
Vi har röntgenrond en dag i veckan och mottagning två dagar i veckan. Man förväntas antingen sitta med på överläkarens mottagning eller ta patienter parallellt med överläkaren. En dag i veckan är det Multidisciplinär Konferens och mellan 15–30 patienter ses vid varje tillfälle. Det multidisciplinära teamet består av representanter från plastikkirurgi/ kraniofacialkirurgi, neurokirurgi, oftalmologi, psykologi, logopedi, klinisk genetik, ÖNH och käkkirurgi. Det är inte ovanligt att det sitter mellan fem och tio personer med på varje mottagningsbesök.
Chinos och pappersjournaler
Mycket är givetvis annorlunda jämfört med vårt svenska system. Mitt fellowship inleddes med ett stort inköp av chinos till exempel. Man är civilklädd som läkare och byter Fellowship enbart om då det är dags för operation. Plastförkläden används sällan (aldrig) och handsprit med måtta. En större del av patienterna får antibiotikaprofylax jämfört med hemma i Sverige. Längtan efter Take-Care, Cosmic och Medinet har aldrig varit större hos mig; på John Radcliffe har man fortfarande handskrivna journaler samtidigt som det finns ett datajournalsystem infört (som används delvis). Detta innebär att man kan behöva spendera flera timmar på att försöka få tag i patientens rätta och fullständiga journal. Men det finns också mycket att lära av det brittiska systemet; en heldag per månad har samtliga kliniker ”studiedag” med utbildning och M&M-genomgång. Operationslistan slutförs vanligen utan strykningar och bytena är exceptionellt snabba (speciellt mot eftermiddagen).
Jag ser fram emot ytterligare åtta lärorika och inspirerande månader som fellow på John Radcliffe och kan varmt rekommendera ett fellowshipår, speciellt i Oxford.
