En Tesla på garageuppfarten – men en miljöbov på jobbet!

2018-02-16 / Svensk Kirurgi / Volym 76 / Nr 1 / 2018

Peter Bartelmess har gått igenom avfallsproduktionen som kirurgkliniken på Östersunds sjukhus genererar och presenterar här fakta, siffror och synpunkter. Med författarens egna ord: ”Svensk Kirurgisk Förening måste ta ett större miljöansvar. Är det dags att ha ett miljöår inom Svensk Kirurgisk Förening 2019?”

PETER BARTELMESS
peter.bartelmess@regionjh.se
Östersund

Efter min artikel i Läkartidningen 23–24 2017 har jag fått många uppmuntrande ”hejarop” från framför allt kollegor i samma åldersgrupp (60 år) eller äldre.

Engångsprodukter

De ser också den ökade användningen av engångsprodukter inom vården och inom kirurgin. Det senaste som hände nu på vårt sjukhus är att vi har blivit ”tvungna” att köpa en Da Vinci operationsDebatt robot. Tvungna, för att det annars skulle vara svårt att rekrytera urologer och tvungna, för att patienterna annars skulle kräva att bli opererade någon annanstans, där det finns en robot. Det gjordes en ekonomisk kalkyl som visade att det troligen blir billigare för regionen att köpa en egen robot jämfört med att skicka patienter för operation på annan ort. Mig veterligen är det inte bevisat att resultaten efter robotkirurgi är bättre jämfört med öppen kirurgi vad det gäller till exempel prostatakirurgi eller rektumkirurgi. Varför vill patienten då ha det? Är det för att det låter modernare? Är det på grund av felaktig information från tillverkaren, från robotanhängare inom kåren eller från media?

Plastskräp

Resultatet blir i alla fall en ökning av avfall på Östersunds sjukhus. År 2016 producerade vi 892 ton avfall eller cirka 1,5 lastbilar per dag. En ökning från 2011 med 75 ton (9 %) eller cirka 30 lastbilar. Största delen var brännbart avfall (438 ton). Andelen mjukplastavfall mer än fördubblades och andelen hårdplast mer en tredubblades.

Ökning med 25 procent

Det som nästan är mer oroande är att avfall till deponi ökade från 42 till 51 ton, en ökning med nästan 25 procent. Det är sannolikt där alla engångsinstrument hamnar. Jag hoppas bara att detta deponiavfall inte säljs till Afrika, till exempel, för slutdeponering. Hur många fler ton blir det efter införandet av robotkirurgin?

En Tesla på väg till jobbet.

Avfallshantering på operation.

Falsk flergångsstapler

Under Kirurgveckan lyssnade jag på en presentation av ett nytt staplingsinstrument som man kan använda flera gånger, man byter bara ett plasthandtag. Wow, tänkte jag, vad bra. Det var min första reaktion, men instrumentet visar sig kunna användas 50 gånger tror jag, och innehåller ny elektronik, stål, plast och ett batteri. Vart tar det vägen när det ska slängas? Kommer det ur miljösynpunkt att vara bättre?

Ekonomiska aspekter

Även rent ekonomiskt måste man titta på om fördelarna med att till exempel operera laparoskopiskt motiverar kostnaden. Ta som exempel appendektomi. Vi räknade ut att merkostnaden för en laparoskopisk operation är 2500 kr med stapler och ytterligare 1700 kr med clips jämfört med öppen operation. På årsbasis genererar det en merkostnad på över 300000 kr på vår klinik, till vilken vinst? Möjligen kortare vårdtid, (dock inte hos oss), färre ytliga infektioner till bekostnad av fler djupa, längre operationstid hos oss, men kanske lägre frekvens postoperativa ileus framöver och det skulle såklart vara en vinst för patienten och samhället. Men fortfarande på bekostnad av större miljöpåverkan.

Moraliskt dilemma

Det är komplext att analysera för- och nackdelar. Vi kommer att bli överösta med nya produkter som delvis leder till en förbättring av den kirurgiska vården och delvis inte. Använder vi produkterna enbart för att patienten kräver det, eller för att den enskilde kirurgen tycker att det är bättre, då hamnar vi fel.

Miljöåret nästa år

Vi är utbildade för att kritiskt granska och där borde delföreningarna och Svensk Kirurgisk Förening även ta in miljöaspekter i framtiden. Dags för miljöåret 2019 inom svensk kirurgi?