Kirurgernas historia Om badare, barberare och fältskärer
2018-02-16 / Svensk Kirurgi / Volym 76 / Nr 1 / 2018
En alldeles nyutkommen bok om kirurgernas historia recenseras här av Birger Pålsson, Lund och Växjö.
BIRGER PÅLSSON
birger.palsson@kronoberg.se
Lund och Växsjö
Detta historielösa tidevarv omfattar i alltför hög grad även läkarkåren. När jag för läkarkandidater har introducerat kirurgiämnet med någon timmes historisk tillbakablick, har åtskilliga varit förvånade.
Kirurgernas historia har format vår nutid
Glädjande är därför ett bidrag till kirurgins historia av docent Bo S. Lindberg i Uppsala, tidigare överläkare i gynekologi och obstetrik. Han gör det förtjänstfullt med en vinkling mer ur kirurgernas, det vill säga utförarnas, perspektiv i boken ”Kirurgernas historia. Om badare, barberare och fältskärer”. Lindbergs stora intresse och kunskaper är påtagliga, också belagda genom hans fleråriga och omfattande engagemang i medicinhistoriska sammanhang i Uppsala. Detta bidrar till att boken är både rikt och vackert illustrerad. En utförlig notapparat ingår likaså och personregistret omfattar 367 personer, alla dock inte kirurger förstås. Boken inleds med en kort internationell tillbakablick (som gärna hade fått vara lite längre) för att sedan fokusera på de svenska förhållandena. Redan från början har vårt kall varit förknippat med både vördnad och krav. Så kungör Hammurabi, härskare i Babylonien på 1700- talet före vår tideräkning, att om kirurgen botar patienten skall han få tio shekel men om patienten dör skall kirurgens högra hand huggas av!
Anatomikunskaper från kriminella
Främst domineras dock västvärldens kirurgihistoria av den grekiska kunskapen, med stort inflytande från skolastiken under perioden 800–1500. Denna sägs ha syftat till både tankeinnehåll och metod men kom ofta att inriktas på filosofiska subtiliteter och en nedsättande syn på hantverket, vilket lär ha bidragit till motsättningarna mellan kirurgin och medicinen ända in på 1800-talet. Vid 1200-talets slut började anatomiska dissektioner av avrättade brottslingar bli standard vid de medicinska utbildningarna i både Bologna, med Mondino de Liuzzi (ca 1270–1326) som en av de mest kända, och i Padua, med Vesalius och hans storverk De humani corporis fabrica libri septem från 1543.
Munkar, nunnor och frisörer
Som bekant spelade klostren stor roll för spridningen av medicinalväxter, men redan 1163 förbjöds kyrkans folk att befatta sig med behandlingar som innebar blodsutgjutelse och sedermera också bränning och skärande. Den tidiga kirurgin kom därför att övertas av den yrkesgrupp som hade vana att arbeta med egginstrument, nämligen barberarna, också benämnda bardskärare, av tyskans Bart. När jag har berättat detta för frisörer, har de blivit mycket stolta över vårt gemensamma ursprung.
Barberande, badande och åderlåtning
I Norden skildras läkare och kirurger av båda könen av bland andra Snorre Sturlasson (1179–1241) från slaget vid Stiklastad 1030 och dansken Saxo Grammaticus (1150–1220) i Gesta danorum. I Sverige organiserades bardskärarna 1496 i det första gillet. Förutom friserande ingick åderlåtning, tandextraktioner, tömning av bölder samt krigssjukvård. Den förste namngivne bardskäraren var Lamprect, men hans bana slutade dock abrupt då han blev avrättad under Stockholms blodbad. En konkurrerande yrkesgrupp var badarna, som förutom att bereda kryddor till baden och dekokter, också åderlät, koppade blod och öppnade pestbölder. Utöver dessa fanns flera kringresande charlataner, som åtgärdade bråck, blåssten och grå starr med högst tvivelaktiga metoder. Parallellt verkade de ”äkta” läkarna, som använde läkemedel och salvor i första hand. För att bringa någon ordning instiftades därför 1663 Collegium medicorum, med överinseende över och examination av alla medicinskt verksamma. År 1685 bildades Kirurgiska societeten, med examinationsrätt för dem som enbart ville utöva kirurgi. Regelverket var omfattande och 1717 stadgade Karl XII bland annat att den som ville bli kirurgmästare skulle vara ”född i äkta säng”!
Fältskär – en kirurg inom försvarsmakten
Benämningen fältskär brukades nu för de kirurger som enrollerades av krigsmakten. Deras utbildning skedde genom Institutet för fältskärers danande från 1810 ända fram till 1897, då yrket avskaffades. Då hade sedan 1861 Karolinska Institutet och de medicinska fakulteterna i Uppsala och Lund förmedlat samma grundutbildning till både läkare och kirurger. Dock verkade kvarvarande fältskärer in på 1920-talet. År 1797 uppgick så Kirurgiska societeten i Collegicum medicum, efter många års stridigheter och intrigerande mellan dem. År 1813 skapades Sundhetskollegiet, med uppsikt över alla yrkesgrupper inom både humanoch veterinärmedicinen, sedermera Medicinalstyrelsen, som med tiden omorganiserades till Socialstyrelsen 1968.
Kritisk kirurg halshuggen
Boken beskriver en lång rad personer som utövade eller hade anknytning till kirurgyrket, med tonvikt på Sverige. Förteckningen är alldeles för omfattande för att närmare redogöra för här, men några namn skall ändå nämnas. Släkten Ribe verkade i flera generationer och Carl Fredrik Ribe blev den förste kirurgen att 1745 inväljas i Vetenskapsakademien och betraktas som oftalmiatrikens grundare i Sverige. Johan Henrik Schönheit var fältskär utan examen men med kungligt tillstånd, som levde äventyrligt men framgångsrikt tills han publicerade kritisk litteratur i strid med Karl XI censur, vilket efter flera rättegångar slutade med avhuggning av högra handen, tungans utdragande samt halshuggning på Marstrands fästning 1706 (någon mer som associerar till nutida visselblåsares risktagande?). Samuel Fahlberg var en mångbegåvad fältskär, som kom att få stort ansvar för den svenska koloniön S:t Barthélemy i Västindien, men blev offer för intriger som föranledde dödsdom. Då han stannade kvar på ön verkställdes den dock inte och han avled naturligt i november 1834, en månad efter att Karl XIV Johan hade utfärdat allmän amnesti. Självfallet avhandlas också Olof af Acrel (adlad), född 1717, och ofta ansedd som den svenska kirurgins fader, även om han också var fältskär i grunden.
Spännande personskildringar
Det omfattande persongalleriet beskriver också indirekt hur det svenska samhället gestaltade sig under främst 1700-talet och framåt, vilket givetvis har stor inverkan även på dagens Sverige. Därtill innehåller det också material för flera böcker om våra enskilda föregångares märkliga och ibland dråpliga livsöden. Jag hoppas Lindberg återkommer med skildringar om några av dessa våra individuella kollegor – att glädjas åt men också dra lärdom av!
Fakta
Titel Kirurgernas historia Om badare, barberare och fältskärer
Författare Bo S Lindberg
Förlag Medicinhistoria muséet, Uppsala
ISBN 978-91-506-2655-1
Format Inbunden, 171 sidor, cirka 165 kr
Vesalius och hans storverk De humani corporis fabrica libri septem från 1543.