Inget sjukhus ska operera färre än 100 fall per år och cancersjukdom

2014-05-07 / Svensk Kirurgi / Volym 72 / Nr 2 / 2014

Var tionde minut får en ny människa i Sverige besked om cancersjukdom. Vilket innebär 58 000 nya fall årligen. Var tredje svensk får cancer under sin livstid. Cancersjukdomen berör oss alla, antingen som drabbade eller som närstående. Under valåret 2014 vill vi belysa cancersjukvården utifrån patient-, politiker- och utförarperspektiven genom fyra artiklar. Först ut är Katarina Johansson, ordföranden i patientföreningen Nätverket mot cancer.

KATARINA JOHANSSON
katarina.johansson@natverketmotcancer.se
Ordförande Nätverket mot cancer

Jag säger det igen, för säkert tusende gången: Högspecialise­rad vård SKALL centraliseras, medan andra delar kan skötas lokalt. Vi cancerpatienter vill naturligt­ vis inte resa till sjukhus långt bort i onödan för att ta prover eller medi­cineras. Men för den kvalicerade cancervården är vi beredda att resa hur långt som helst. För oss är det viktigaste att mötas av absolut bästa kompetens.

Sällanoperationer

I maj 2011 träffades en överenskom­melse mellan regeringen och SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, om ett tvåårigt arbete gällande can­cersjukdomar, eller vårdinsatser, som bör koncentreras till färre vårdgivare än sex – så kallad nivåstrukturering. Avsikten är att höja kvaliteten på sällsynta eller mycket komplicerade vårdinsatser genom en regionöver­ gripande koncentration av vården. En mer koncentrerad cancervård ger också en bättre plattform för utbild­ning, forskning och utveckling.

Färre än sex vårdgivare

Under våren 2013 utreddes region­ övergripande vårdinsatser vid peniscancer, mjukdelstumörer bakom bukhinnan och matstrupscancer. Ett beslutsunderlag överlämnades till Regionala Cancercentrums samver­ kansgrupp med förslag på hur fram­ för allt kirurgin för olika cancerdiag­ noser kan koncentreras till färre än sex vårdgivare i landet. RCC i sam­ verkan ska ta ställning till underlaget och föreslå huvudmännen att teckna ett bindande avtal om regionöver­ gripande koncentration för lämpliga vårdinsatser.

Men det nationella samverkans­ arbetet mellan Regionala Cancer­ centra har hittills inte gett något imponerande resultat. Nationella möten kring nivåstrukturering har hållits i vårdprogramsgrupperna för peniscancer och matstrupscancer, samt i en nationellt utsedd grupp för buksarkom med representanter från samtliga regioner.

Tid – bristvara för cancerpatienter

Det är hög tid att den så kallade nivåstruktureringen av cancervården genomförs!

Inom en del cancerdiagnoser är anta­let insjuknande så lågt att ett fåtal cancerläkare är tillräckligt. Det är inte rimligt att varje cancerregion, eller än värre varje landsting eller sjukhus, ska behandla dessa cancerdiagnoser en eller ett par gånger per år. Inget sjuk­hus ska operera färre än 100 fall per år och cancersjukdom.

När Regionala Cancercentrum etablerades såg jag fram emot att ALLA cancerpatienter äntligen ska få tillgång till högspecialiserad vård och modern teknik. Att alla, oavsett var i landet man bor, ska få möjlighet till en optimal kurativ behandling. Det är väl känt, och vetenskapligt belagt, att centraliserad behandling och sam­ verkan mellan olika specialister är nödvändig för bästa behandling, för ökad chans till överlevnad och bästa prognosen för oss cancerpatienter.

Handlar om cancerpatienters liv

Varför går det så långsamt? Varför händer det så lite? För mig personli­gen har tumörkirurgifrågan, och var operationer ska genomföras, pågått sedan början av 2000­talet.

Omorganisation och omstruktu­rering är inte helt friktionsfritt, det vet vi. Det brukar bli problem när politiker och verksamhetschefer ska komma överens om vilka behand­lingar som ska göras var. Landstingens läkare kan ha svårt att acceptera att en spännande arbetsuppgift flyttas från ett sjukhus till ett annat. Men vården är inte till för politiker, administratö­rer eller vårdpersonal. Den är till för oss – patienterna. Det är vi som ska utgöra utgångspunkten för frågan: Hur ger vi bästa möjliga vård till alla som behöver den? Vi förstår, men kan aldrig acceptera, att politiker i valti­der inte vågar gå fram med omorga­nisation och omstrukturering av cancersjukvården där dom kan riskera att sitta med ”Svarte Petter” och riskera att se sitt ”eget” sjukhus utarmas. Nu är det i stället vi cancerpatienter som sitter med dåliga kort på hand i form av att inte få behandling av den med absolut bästa kompetensen!

Bättre cancervård – var god dröj

I Nätverkets lm ”Bättre cancervård – var god dröj” uttalar sig politiker i riksdagens Socialutskott.

– Vården i Sverige idag är inte jämlik och det gäller även cancer­ vården, säger Lena Hallengren (S), riksdagsledamot och vice ordförande i Socialutskottet.

– Nej, cancersjukvården i Sverige är inte rättvis, instämmer Anders W Jonsson (C), riksdagsledamot och ordförande i Socialutskottet, i Nät­ verket mot cancers film (finns att se på www.youtube.com – skriv in ”Bättre cancervård. Var god dröj.”).

Varför fungerar det då inte?

Det enkla svaret på den frågan är att vi har 21 landsting. Vi är ett land med 21 olika sjukvårdsområden som själv­ ständigt kan bestämma vilken vård som ska ges, vilka läkemedel som ska ges, vilka sjukdomar som ska behand­las. Det finns inget tvång alls att följa den nationella cancerstrategin som finns för att uppnå bästa möjliga behandling och prognos för alla.

Nätverket mot cancer kräver därför:

  • En tydlig nationell styrning och ansvar för cancersjukvården.
  • Att nationella riktlinjer blir tving­ ande, cancerbehandling är inte förhandlingsbar.
  • Gör som i Danmark! Behandla cancer som en akutsjukdom och inrätta diagnostiska centrum.

Allt för lång väntetid från diagnos till behandlingsstart vid rektalcancer. Figuren visar antalet opererade per sjukhus 2012 och andelen som startat behandling inom sex veckor. I genomsnitt för hela riket påbörjas endast 41 procent av rektalcancerbehandlingarna inom sex veckor från diagnos. Stor variation mellan sjukhusen. Källa: Rektalcancerregistret