Vad ska en kirurg göra på sin arbetstid?
2015-11-04 / Svensk Kirurgi / Volym 73 / Nr 5 / 2015
Undertecknad tillsammans med min administrativa ”livlina” och controler i SKF, Barbara Dürr, uppklädda till festmiddag i samband med Kirurgveckan i Örebro. Utan Barbara kollapsar min tillvaro.
I nformation om att kirurgiska kliniken för närvarande har 38000 osignerade journalanteckningar och laboratoriesvar, inkluderande en tjugo-i-topplista över de värsta syndabockarna, damp härom veckan ner i allas våra mailkorgar. Detta fick liksom bägaren att rinna över och en våldsam diskussion om vad vi kirurger verkligen ska syssla med på vår arbetstid initierades. Fortlöpande har den administrativa bördan under lång tid växt både för oss kirurger och för våra sköterskor. Det finns liksom inget stopp i denna spiral.
Man ställer sig verkligen frågan om vår kompetens utnyttjas på rätt sätt. Vi har alla genomgått en lång utbildning i ett lärlingsyrke där det tar oacceptabelt många år att gå från gesäll till att erhålla mästertitel. Kraven på den medicinska kompetensen har ökat i en skenande spiral, med ett ökat utbud i den medicinska portföljen. Inom kirurgin där kombinationen av att ställa rätt diagnos, erbjuda rätt åtgärd eller avstå vissa åtgärder, krävs stor erfarenhet och fingertoppskänsla. Vi måste samverka i team och mellan specialiteter för att nå fram till den mest optimala planen för varje enskild patient. Att sedan också utförandet av åtgärden måste ske med högsta precision ställer extra stora krav på oss kirurger där det blir uppenbart när något går fel eller om bedömningen skjutit över målet. Med resultat från alla våra register kan vi nu lätt bli måltavlor för kritik i den ökande mängd av öppna jämförelser som ges ut av Sveriges Kommuner och Landsting. Pressen är stor på vår profession.
Vi är den yrkesgrupp som har absolut högst lön, som har mycket övertid och stor jourbörda, alternativt utför stor del av vårt arbete på obetald arbetstid för att hinna med våra arbetsuppgifter. Det finns många som inte mår väl och inte riktigt ser hur denna spiral ska brytas. Både ur ett humanitärt perspektiv och ur ett kompetens- och resurs hänseende måste vi kirurger användas på ett mer ”resurseffektivt” sätt. Vi måste avlastas den växande spiralen av administrativa uppgifter som åläggs oss.
Våra sekreterare är en kår som successivt har rationaliserats bort då vi läkare har tvingats utbildas till, i många fall oengagerat, att ta hand om all galopperande administration som rör våra patienter. Detta är verkligen inte kostnadseffektivt. Låt vår kår av sekreterare delta närmre i vården och komma närmre oss läkare och sköterskor och låt oss arbeta tillsammans i team för att optimera resurserna och kompetenserna runt patienten. Gör arbetsmiljön trevlig för våra sekreterare och låt dem bli ansvariga för vårddokumentation i nära anslutning till patienten. Detta kan också bli ett sätt att göra yrket populärt igen. Varför inte byta yrkestiteln till ”vårdadministratör”? Femdubbla antalet i vården och ni ska se att vi kan få ekvationen att gå ihop.
”Om du inte vågar se framåt och vägrar att se bakåt, får du se upp.” (Tage Danielsson)
AGNETA MONTGOMERY
En överdokumenterande ordförande