Ett yrke i förändring

2016-10-06 / Svensk Kirurgi / Volym 74 / Nr 5 / 2016

Jakob Hedberg
jakob.hedberg@svenskkirurgi.se
@SKFstyrelse på twitter

En av våra yngre medarbetare skulle gå och göra en av sina första appendektomier tillsammans med husjouren och fick då en tillsägelse av akutpersonalen att hon inte rent fysiskt fick lämna akuten (det var lugnt). Jag har aldrig mötts av annat än respekt för att en kirurgjour ibland måste operera, och om det beror på att det var ett tag sedan jag var på akuten eller på att jag är man eller en kombination av dessa kan jag inte veta. Jag tror i alla fall att de som är på väg in i yrket har upplevelser som jag inte känner igen. Jag tror också att kvinnor på väg in i yrket har erfarenheter som män inte delar. Ni som följer oss på twitter vet att könsfördelningen på skribenterna i Svensk Kirurgi varit ojämn. Vi jobbar aktivt med frågan i både redaktionskommittén och styrelsen. Under åren har kirurgkårens sammansättning ändrats på denna punkt och i föreningen är könsfördelningen jämn bland dagens ST-läkare.

En artikel om feminism på sidan 244 ger Mia Fahlén, även känd på twitter som @MFahlen, en översikt om vad varje kirurg bör veta om feminism. Där diskuteras till exempel så kallad occupational segregation.

Kirurgyrket håller inte bara på att bli mer jämställt, vi blir fler också. Som Anders Nilsson redogjorde för i årets första nummer, är det i Uppsala/Örebroregionen 30 pensionsavgångar under de närmaste fem åren och 135 kirurger under utbildning. Att dessa kommer att utbildas till en annan arbetssituation än de 30 de ersätter är uppenbart. Om man till detta lägger akutläkarnas utökade ansvar för jourarbetet i framtiden kan man konstatera att vi står inför en ny situation avseende arbetets innehåll. Det gör att alla utbildningstillfällen verkligen måste värnas! Många av förändringarna är till det bättre och vi får hela tiden nya verktyg för att hjälpa våra patienter. Symposiet ”Framtidens kirurgi” refereras på sidan 272 och där finns en hel del tankar om framtiden att fundera kring.

Forskningens år lider mot sitt slut och vi laddar för kommande två års tema i form av ”Länskirurgins år”. Än är det dock forskningens år och vi har flera matnyttiga artiklar på temat. Johan Sundstöm reder ut sensitivitet, specificitet, positivt och negativt prediktivt värde i den näst sista kolumnen om klinisk forskning. Eva Angenete redogör för kunskapsläget kring laparoskopisk kolorektalkirurgi, vi har ett avhandlingsreferat om aortascreening och flera referat från Kirurgveckan.

Slutligen kan man konstatera att någon uppenbar lättnad i personalfrågan inte är i sikte. I alla fall inte från min utsiktspunkt. Jag känner mig tjatig i denna fråga, men för att parafreasera Cato skulle jag ändå vilja upprepa att: För övrigt anser jag att vårdplatserna bör bemannas.

Kursdeltagare från Karolinska Institutet tillsammans med de kinesiska värdarna.

Till exempel görs gastrektomier för ventrikelcancer laparoskopiskt men med minilaparotomi för att ta ut preparatet och sy anastomosen. Kolecystektomier utförs laparoskopiskt med tre portar, lateralisering av pouchen istället för att lyfta upp gallblåsan som vi vanligen gör i Sverige, utan kolangiogra men med en väldigt omfattande blodstillning av leverbädden. Endoskopier, både gastro- och koloskopi samt ERCP, utförs i en mycket snabb takt med omedelbar dokumentation av bildfynden i patientens databaserade journal. Eftersom kirurgerna kan stämmas för felbehandling, sker en omfattande dubbel dokumentation pappersmässigt, trots att man har ett fungerande databaserat journalsystem. Även på detta sätt liknar systemet det amerikanska. Eftersom de kirurgiska placeringarna på sjukhus i Stockholm oftast sker på bukkirurgiska avdelningar, är möjligheten att se till exempel öppen hjärtkirurgi med hjärt-lungmaskin, torakoskopiska lungresektioner eller neurokirurgiska ingrepp spännande och intressanta för de studenter som funderar på att utbilda sig till kirurger. Sjukhuset har tillgång till de allra esta specialiteter som vid ett större sjukhus förutom organtransplantationer.

Generöst mottagande

Efter en arbetsvecka kommer så helgen där värdarna oftast ordnar utflykter till sevärdheter i omgivningen, gemensamma middagar och kulturella upplevelser. Vi brukar vid varje resa utmana våra värdar på antingen bordtennis eller någon annan bollsport. Senaste året har vi introducerat brännboll! Vi tror att en kurs som denna kan bidra till att ge helt nya perspektiv på hur sjukvården har utformats för stora delar av världens befolkning. Inom kirurgin poängterar kursen betydelsen av träning, träning och åter träning för att uppnå manuell färdighet men också en möjlighet att se kirurgiska problem lösas på ett något annorlunda tekniskt sätt än vad vi är vana vid. Bristen på hygienrutiner är en av de starkaste negativa upplevelserna som förhoppningsvis leder till att man uppskattar våra egna rutiner och restriktivitet med bredspektrumantibiotika.

På den positiva sidan får alla studenter ett välkomnande av de kinesiska värdarna som är svårt att överträffa. Den generositet och vänlighet som möter en besökare överglänser vårt eget sätt att ta emot gäster. Ibland kan schemat under vistelsen bli lite väl späckat, och kursledningen som följer med, får då se till att studenterna får en möjlighet att själva utforska staden med den gamla staden. En mindre variant av ”den kinesiska muren”, en stor parkanläggning och myriader av uteserveringar och små affärer.

Under kursen kommer varje student vidare att hålla en vetenskaplig presentation av antingen sitt examensarbete som man gjort terminen innan eller någon annan medicinsk presentation från det svenska perspektivet. Dessa tiominuters föredrag hålls på engelska och tolkas till kinesiska för en publik bestående av sköterskor, yngre läkare och de mer seniora kirurgerna vilka fungerar som handledare på de olika rotationerna. Vår bedömning är att den här typen av kurs kan vara en vinn-vinn situation. Både för de kinesiska värdarna som önskar mer internationella kontakter och träning på engelska, samtidigt som våra svenska studenter kan få en bättre förståelse för sjukvårdens villkor globalt sett, men också nya perspektiv på sin egen blivande verksamhet. Även om vi inte har realiserat något utbyte av ST-läkare, skulle man mycket väl kunna tänka sig en längre tids placering vid ett kinesiskt sjukhus, skulle ge nya insikter i kirurgiska tekniska lösningar och en enorm möjlighet till mängdträning av olika ingrepp.