Goda erfarenheter av kirurgstödd ”prickmottagning” på vårdcentral
2017-08-20 / Svensk Kirurgi / Volym 75 / Nr 4 / 2017
Primärvården tilldelas ofta stort ansvar avseende diagnostik, behandling och uppföljning. Det är inte alltid som vi i slutenvården bistår med tillräcklig information avseende dessa bitar. Ibland kan ett samarbete med gemensam mottagning vara gynnsamt för bägge parter och nedan presenteras ett lyckat exempel från Borås.
Gunnar Olofsson
gunnaroson@gmail.com
Borås
Incidensen av maligna hudtumörer ökar i vår del av världen. Förutom ökad exponering för UV-ljus (solljus, solarier) kan andra faktorer sannolikt bidra till utvecklingen. Samtidigt har förbättrad diagnostik och behandling resulterat till en stabilisering av tumörrelaterad mortalitet. Mycket talar för att tidig upptäckt och behandling av maligna hudtumörer kan leda till bättre överlevnad.
Studien
Syftet med den aktuella studien var att ta reda på om kirurgstödd obokad ”prickmottagning” på vårdcentral kan vara ett sätt att snabbt få kontakt med och behandla patienter med maligna hudtumörer, och om en sådan verksamhet kan ske med acceptabel kirurgisk och onkologisk säkerhet.
Patienter och metoder
Sedan hösten 2013 har Boda vårdcentral, Borås, varje onsdag eftermiddag haft en obokad mottagning för bedömning, och i förekommande fall avlägsnande, av hudförändringar. Mottagningen har letts av utbildad kirurg, i form av undertecknad, med stöd av allmänläkare på vårdcentralen. Under hälften av veckorna har verksamheten skett utan kirurgstöd. Perioden september 2013 till mars 2015 bedömdes på detta sätt varje vecka en–tio patienter per mottagning, totalt 322 patienter. Medelåldern var 54 år (6–96), 188 var kvinnor och 134 män.
Resultat
Vanligast var att patienten ville ha en hudförändring bedömd, 182 patienter, medan 49 visade upp två förändringar, 32 patienter tre förändringar och 59 fler än tre förändringar.
I 154 fall borttogs en hudförändring, i 37 fall två förändringar, i 18 fall tre förändringar och i 16 fall fler än tre. Totalt 97 patienter fick ingen hudförändring borttagen.
Av 352 borttagna hudförändringar gick 97 (36% av samtliga) till PAD. Resultatet av PAD-undersökningen visade i 77 fall benign hudförändring, i fem fall premalign och i nio fall malign hudförändring. De maligna förändringarna fördelades mellan diagnoserna basalcellscancer och skivepitelcancer. I ett fall Kaposis sarcom. Inget fall av malignt melanom noterades i detta material. I sex fall har PAD-svar inte kunnat erhållas.
Samtliga PAD-bedömda hudförändringar var helt borttagna, i sex fall med malign potential med tveksam radikalitet. Vid uppföljning efter sex månader kunde dock inget recidiv identifieras. Komplikationerna bestod av ett fall av sårruptur, fyra av ytlig blödning och två fall av ytlig infektion. Inget fall krävde någon reintervention. Under veckor med kirurgstöd remitterades totalt tre patienter till handläggning på kirurgisk eller dermatologisk klinik, och ytterligare två till ortoped (ganglion). Under veckor utan kirurgstöd uppgick antalet remisser till 14. Ett fall (Kaposis sarcom) remitterades till regionvård, men ingen ytterligare kirurgisk behandling ansågs nödvändig.
