Är framtidens kirurgi hotad?
2014-09-29 / Svensk Kirurgi / Volym 72 / Nr 4 / 2014
Karlstad – ni är fantastiska! Ni är de första som gjort en home run. Att arrangera Kirurgveckan för andra gången är en utmaning. Främst när man spänt bågen så hårt första gången. Ni har lyckats igen. Att samla kirurgsverige till en sådan intellektuell höjdpunkt toppat av 800 kirurger stående på stolarna, sjungande och vrålande. Som en av våra internationella gäster uttryckte det: ”Jag trodde inte att ni svenskar var sådana. Detta kan inte hända någon annanstans i världen. Ni måste vara lyckliga kirurger som kan glädjas tillsammans på detta sätt.” Ja, Kirurgveckan är ett fenomen. Troligen den enskilt största faktorn som gör att svensk kirurgi håller en så hög kvalitet för hela befolkningen. Denna kvalitet kan också verifieras via våra aktade kvalitetsregister
AGNETA MONTGOMERY
Ordförande SKF
När ni läser detta har vi redan gått till val i Sverige. Många är vi som hoppas att utgången ska kunna påverka sjukvårdens utveckling, men det är nog få som tror att det blir någon stor förändring. Den karusell av besparingar, resursoptimeringar, sammanslagningar och effektiviseringar som vi upplevt de senaste åren har tärt hårt på den kirurgiska utvecklingen.
Karlstad bjöd på en fin plenarsession om IT i vården, där förhoppningar om en bättring i framtiden väcktes. IT är faktorn som nästan blivit sjukvårdens förbannelse med de stegrande kraven på dokumentation som stjäl vår tid från patienterna. Det känns som att målet med de ökande dokumentationskraven är att identifiera syndabockar när något gått fel. Instrument utvecklas också för att man ska ha optimerad kontroll på flöden och pengar, vilket är lovvärt i sig. Men vi i vården och våra patienter får betala priset. Idag är den beräknade läkararbetstiden som ges våra patienter cirka 30 procent. Ur ett samhällsperspektiv är detta ett otroligt dåligt resursutnyttjande av en yrkeskår som har en så lång väg att vandra för att uppnå en högkvalitativ kompetens. Man måste vara vid patientens sida för att observera, ha en dialog, resonera, förklara, diskutera alternativ för att fatta optimala beslut om behandlingsstrategi eller att avstå behandling. Det första mötet med patienten är ofta avgörande för det fortsatta förloppet. Det är här man etablerar förtroendet för resan genom vården. Här måste man vara noggrann och ge patienten tid. Det är här vi kan spara pengar genom optimerade beslut.
Den lön vi kirurger erhåller för vår specifika kompetens måste också rimligen utnyttjas optimalt sett ur ett samhällsperspektiv. Tänk vad dyrt det är att lära upp en hel läkarkår i en massa tunga dokumentationssystem för att allt ska ”bli rätt”. Det finns yrkesgrupper som bara längtar efter att få ett arbete i vården för att vara med och resursoptimera så att vi får högsta möjliga kvalité och produktion för våra skattepengar. Man ska göra det man är bra på, då blir det också bäst. Hur ska vi vända skutan för att rädda framtidens kirurgi? Låt oss sätta detta högst på agendan. Vi måste alla ta gemensamt ansvar för resursoptimering med patienten i centrum.
”Att utbilda en skicklig kirurg tar många år, men att mista en tar inte ens en minut.”
Kirurgveckans mötesgeneral Mikael Bergenheim och undertecknad vid torsdagens festkväll. Tack Karlstad!