Yngre Danske Kirurger

2015-09-29 / Svensk Kirurgi / Volym 73 / Nr 4 / 2015

Yngre danske kirurger, YDK, (den danska motsvarigheten till KIRUB) besökte förra året Kirubdagarna i Södertälje. Representanterna upplevde utbildningsdagarna givande och inspirerande. I vintras dök en inbjudan till KIRUB upp, om att bevista YDKs årliga utbildningsdag. Sara Landström, KIRUBs internationella sekreterare, och jag gav oss iväg på helgmöte i Köpenhamn 25-26 april.

Ebba Kihlstedt
ebba.kihlstedt@regionostergotland.se
Norrköping

Efter en vanlig dag på respektive jobb i Sunderbyn och Norrköping, tog vi oss ner till Danmarks huvudstad fredag kväll för att hinna fram till mötet följande dag. Fulla av förväntan och laddade med mobiler och kaffe anlände vi till möteslokalen i den vackra byggnaden Kosmopol i centrala Köpenhamn. Temat för dagen var komplikationer eller snarare hur man undviker dem och hur man hanterar dem kliniskt.

Anastomosläckage

Först på programmet var ”Anastomoselaekage” med Tyge Nordentoft, överläkare vid Herlev hospital och nyligen disputerad i ämnet. Han berättade att frekvensen är 6–44 procent. Orsakerna är inte helt klarlagda men manligt kön, preoperativ onkologisk behandling och ASA >2 utgör riskfaktorer. Att anastomosläckage är bekymmersamt i akutskedet är alla kirurger medvetna om, liksom att mortaliteten ökar, men att det dessutom leder till ökad recidivrisk och minskad femårsöverlevnad i samband med canceroperation kanske är mindre känt. Nordentoft menade att operatören med hänsyn till riskfaktorer bör besluta om anastomos är lämpligt redan före ingreppet, och sedan hålla sig till detta. En fenomenalt god tarmlängd är enligt Nordentoft ingen garanti för en hållbar tarmanastomos.

Dr Anders Baertelsen, överlä­ kare vid Hilleröd hospital, fortsatte på samma ämne. Han beskrev när anastomosläckage ska misstänkas (feber, paralys, avvikande läkningsförlopp), lämplig utredning beroende på anastomosens placering, samt olika behandlingsmöjligheter. Behandlingen är beroende av patientens kliniska tillstånd, huruvida det finns en avlastande stomi, om läckaget är intraperitonealt eller pelvint, och så vidare. Förutom reoperation, uppläggning av avlastande stomi och dränage, beskrevs behandling med endoVAC vid rektumanastomos, till exempel Endosponge. Baertelsen gick in i detalj på endoVAC-behandling, som innebär att en liten svamp kopplad till vakumsug appliceras i läckagehålan i anslutning till rectumanastomosen. Svampen läggs in med hjälp av sigmoideoskop. Läckagehålan rensas upp, granulationsvävnad bildas och slutligen skrumpnar kaviteten. Behandlingstiden är, enligt de studier som finns, kortare (4–70 dagar) än med sedvanlig behandling, patienten kan vårdas polikliniskt, risken för odör minskar och livskvaliteten ökar. Behandlingen rekommenderas endast vid läckage begränsat till bäckenet, och kräver samtidig avlastande loopileostomi. Det finns få, men allvarliga komplikationer såsom anastomosstenos, tunntarmsfistel och ökad risk för lokalrecidiv vid cancer. Baertelsen ansåg att behandlingen är värd att inkludera i behandlingsarsenalen. Förmiddagssessionen kröntes av manometerfrågor angående handläggning av läckage och åtföljande paneldiskussion, som förvisso var underhållande, men en smula svår att hänga med i till följd av den smattrande danskan. Idén till manometersession och paneldiskussion var hämtat från Kirubdagarna, och det var roligt att det föll så väl ut.

Bukförslutning

Efter denna täckande och evidensbaserande genomång av anastomosläckage blev dansk frukost och kirurgolympiad bland utställare fran industrin ett välkommet avbrott. Överläkare Mai-Britt Tolstrup, Herlev hospital, inledde sedan eftermiddagen med ämnet bukförslutning. Primärt rekommenderades, föga förvånande, Israelssons metod med fortlöpande sutur och suturlängd fyra gånger sårets längd. Vid tension i fascian föreslogs VACbehandling och traktionsnät, med successiv åtdragning. I händelse av sårruptur och resutur rekommenderades att avlägsna den gamla suturen och antingen sy på samma sätt som vid den primära bukförslutningen, eller att nyttja mass closure, det vill säga tre centimeter in i fascia och kringliggande bukvägg (undantaget huden), utan tension och med fortlöpande monofil sutur – även detta med hänvisning till Israelsson. Vid tension föreslogs VAC enligt ovan. Överläkare Jens Bruun, Hilleröd hospital, rundade av dagen med att fördjupa sig i behandling av ärrbråck, och då i synnerhet med permacolmesh – onlay, med tre cm överlappning. Han menade att behandlingen har goda resultat vid stora bråck, och poängterade vikten av bring back the midline. En trerättersmiddag och dans till ett grymt liveband fyllde dygnets resterande timmar.

Nätverksarbete

Söndagens möte med formand Emma Possfelt Möller med flera, från YDKs styrelse, effektiviserades med brunch på MASH. Sammanfattningsvis enades vi om att öppna upp för STläkare från respektive land att besöka det andra landets utbildningsdag(ar). Språket torde inte vara något hinder då föreläsningarna vanligen ackompanjeras av powerpoint-presentationer.

Båda styrelserna vill främja möjlighet till en kortare period av klinisk tjänstgöring i ett annat nordiskt land under ST. För att kunna utbyta erfarenheter och åsikter angående utbildningsangelägenheter samt sprida lärdomar från de årliga mötena, beslutade vi att även framgent ordna ett anslutande styrelsemöte i endera landet. Vi tror oss på så vis kunna berika ST-utbildningen i Danmark och Sverige och hoppas att detta framöver kommer att inkludera även Norge och Finland.

För information om vad som händer i YDK, var god se länk under fliken Internationellt på KIRUBs hemsida. Här hittas även annan information om möjligheter att vidga vyerna under ST.