Den sjungande kirurgen

2018-04-18 / Svensk Kirurgi / Volym 76 / Nr 2 / 2018

Året var 1981 när Malmösonen Mats Möller flyttade till Stockholm för att bli läkare. Innan dess hade drömmen varit att bilda ett band och slå igenom som artist, vilket han även hade försökt dock utan att nå den framgång som han hade önskat. Mats ersatte därför mikrofonen med skolböcker och studier vid Karolinska institutet, men det han inte visste var att ungdomsdrömmen var på väg att bli en verklighet – det här är historien om den sjungande kirurgen!

Gabriel Saliba
Stockholm
gabriel.saliba@capiostgoran.se

Musik var en ganska stor del av Mats barndomsår, men det var först i tonåren som intresset blommade ut.

Den breda skånska dialekten

”Min storebror blev i svallvågorna av den brittiska popvågen på 60-talet oerhört musikintresserad vilket smittade av sig på oss andra bröder”, berättar Mats.

Detta ledde till att Mats började ta pianolektioner och på egen hand försökte lära sig spela jazz och blues. Han var dock inte lika duktig på instrumenten som sin lillebror Anders, vilken senare blev medlem i bandet Torsson. Det var i stället med sången och den breda skånska dialekten som Mats kom att utmärka sig.

Wilmer X

Den som senare kom att leda in Mats i artistlivet var en av hans bästa vänner Jalle Lorensson, tillika munspelare i bandet Wilmer-X. Genom Jalle kom Mats att bli bandets libro och fick hoppa in som bandets allt i allo. Mats samverkan med Wilmer-X blev dock inte långvarig: ”Jag platsade inte riktigt, men var med i periferin och hoppade in och spelade orgel på någon tidig inspelning. Jag körde mycket buss och roddade och hjälpte till vid spelningar”, har han tidigare sagt när han blivit intervjuad av GP.

Docent Död blev Docenterna

Musikkarriären tog dock inte slut där. Under sin tid med Wilmer-X träffade han Docent Död, ett på den tiden väletablerat band som turnerade. Bandet var mest känt för hitlåtarna ”Solglasögon” och ”Bensin i blodet”, som sålde i stora volymer i skivaffä- rerna. När det dök upp en ledig plats i bandet som han blev erbjuden tackade Mats därför ja och var bandmedlem mellan åren 1983–1985. Bandet bytte sedermera namn till Docenterna och Mats skrev låtar, sjöng och spelade orgel. De slog igenom med låtar som ”Alla helgons dag” och ”Sjunde himlen”.

Studieuppehåll

Livet som artist var kul och en dröm som gick i uppfyllelse. För bandmedlemmarna spenderades mestadels av tiden antingen på turnerande eller i studion. För Mats som under tiden parallellt studerade på Karolinska Institutet innebar detta allt mindre tid åt studierna, vilket blev skälet till att han tog en paus i sina studier, ”vi turnerade och spelade in skivor. Plugget blev lidande och jag tog studieuppehåll”, minns Mats.

Solokarriär

Efter ett par år med Docenterna banade Mats sin egen väg och lämnade bandet 1985 för att istället satsa på en solokarriär och 1987 släppte han albumet ”Kärlekens språk”. En av låtarna spelades flitigt på radio men dessvärre sålde inte skivan tillräckligt. Eftersom den tilltänkta framgången hade uteblivit återtog Mats studierna vid Karolinska Institutet och var färdigutbildad läkare två år efter solodebuten.

Övertalad till kirurg

Efter läkarstudierna följde två års underläkartjänst på anestesikliniken följt av AT-tjänstgöring på S:t Görans sjukhus. Mats hade haft tankar på att bli anestesiolog men lät sig bli övertygad av den dåvarande kirurgchefen Jon Ahlberg om att istället satsa på kirurgi. För Mats var det kombinationen av den omedelbara effekten som operation medförde för patienter som förbättrades, samt en svaghet för beröm av hans insatser som fick honom att ställa sig på andra sidan skynket: ”Han (Jon Ahlberg) anställde mig efter avslutad AT och på den vägen är det. Tillfälligheternas spel och en svaghet för beröm avgjorde”, erkänner Mats.

Mats Möller

Den hårda ST-utbildningen i kirurgi i kombination med fru och barn lämnade lite tid över till musiken. När man frågar Mats om han hade bytt ut skalpellen mot mikrofonen svarar han: ”Svårt att säga. Det beror på omständigheterna. Jag har vänner som är heltidsmusiker och det är många gånger en mycket slitig tillvaro med ont om jobb och dåligt betalt. Och så gillar jag mitt jobb som kirurg!”

Release 2017

Men mikrofonen lades aldrig helt på hyllan, efter att Mats blivit färdig specialist på S:t Görans sjukhus fortsatte han med musiken i den mån han kunde. Mats startade coverbandet Jonnie Bell and the Ding Dongs med några vänner men spelade ingen egen musik. Under tiden filade han på både gamla och nya låtar men utan att spela in materialet. Klivet tillbaka in till musikstudion kom istället några år senare, nästan två decennier efter solodebuten, då han träffade Niclas Green på Lovande Projekt. Med den särpräglade skånska dialekten intakt blev resultatet tre skivor samt ett par låtar därutöver, vilka lades ut på Spotify 2017. Vad som väntar härnäst för Mats med musiken återstår att se: ”Jag har inga konkreta planer men man vet aldrig vad som väntar runt hörnet.”

Nya utmaningar

Idag arbetar Mats Möller som överläkare på Ersta sjukhus, där har han opererat allt från gallor och bråck till obesitas och fundoplikationer. Han har även lärt upp flera randade STläkare och specialister. När en ledig lucka uppstår hoppar han även in och spelar med storebrorsans band Buckaroos. Efter 13 års tid med utsikt över Skeppsholmen och Djurgården är det dock dags för en ny utmaning: ”Jag började på Ersta sjukhus i april 2005 och har genomgående trivts väldigt bra. Nu ska jag sluta efter påsk och börja på GHP istället. Jag har varit på Ersta länge och vill prova ett nytt sätt att jobba.”

En vanlig tråkig doktor i vit rock

I en dokumentärfilm på Youtube från 1984 som heter ”Docenterna: I sina bästa år”, ser man den då 25-åriga Mats Möller träna på gym samtidigt som han mellan övningarna säger: ”Ja, jag ska bli doktor. En vanlig tråkig doktor i vit rock som lagar människor, det ska jag bli!”

Mats du hade nästan rätt – som ST i kirurgi har det varit en oerhört givande randning på Ersta med dig och dina kollegor. Och 35 år senare blev det nästan som du förutspådde; du är en doktor, du bär alltid din vita rock, du lagar människor – men du är inte en ”vanlig tråkig” doktor. Du är den sjungande kirurgen!