Med viljan att förändra synen på kirurgi – ett samtal med kirurgen och forskaren Lars Hagander
2018-04-18 / Svensk Kirurgi / Volym 76 / Nr 2 / 2018
Sedan 2014 samarbetar Lunds Universitet och Världshälsoorganisationen (WHO) om forskning kring kirurgi och folkhälsa. Invigningen av WHO Collaborating Centre for Surgery and Public Health i Lund för sex månader sedan blev det formella avstampet på kommande årens forskningsfokus, men för barnkirurgen Lars Hagander är mycket sig likt.
Erik Omling
Lund
erik.omling@med.lu.se
Lars Hagander började sin kirurgiska bana i Lund, där han sedermera blev specialist i barnkirurgi. Efter ett par år med perioder av utlandsarbete i Bangladesh och Vietnam tog sig Lars till Boston för studier vid Harvard School of Public Health.
Master in Public Health
Förutom en Master in Public Health ledde åren i Boston också till rika erfarenheter från några av världens fattigaste länder, samt till bekantskaper med flera banbrytande forskare inom kirurgi och folkhälsa. Efter resor till olika sjukhus i bland annat Västafrika och Centralamerika sammanställde Lars sin avhandling som han lade fram 2013. Under dessa resor väcktes insikten om hur eftersatt kirurgisk och anestesiologisk vård är i länder med knappa ekonomiska resurser.
– Bristerna i den kirurgiska vården i länder såsom Bangladesh, Rwanda, Uganda, Liberia och Haiti var ofattbara för mig som kirurg från Sverige, även om den kliniska kompetensen bland kollegorna ofta var god. Det är inte mycket som skulle krävas för att höja nivån.
Okunskap har styrt
Den kirurgiska vården är idag styvmoderligt behandlad av många länders sjukvårdssystem, men också av bidragsgivare, mycket på grund av okunskap om behoven och en förutfattad mening om att kirurgi är dyrt. Mödradödlighet, barnadödlighet, HIV-prevalens och vaccinationstäckning har vi rätt god uppfattning om globalt, men hur många operationer som görs och hur många kirurger det finns var i det närmaste okänt i de flesta länder för fem–tio år sedan.
Stor Lancetrapport
Genom initiativet the Lancet Commission on Global Surgery, som släppte sin rapport 2015, konstaterades bland annat att det för folkhälsan är lika kostnadseffektivt att investera i kirurgi som i vaccinationskampanjer. Som en av initiativtagarna till rapporten etablerade Lars sig som forskare på ämnet. Idag delar Lars Hagander sin arbetstid mellan tjänsten som överläkare på barnkirurgiska kliniken vid Skånes Universitetssjukhus i Lund och som docent inom barnkirurgi och folkhälsa vid Lunds Universitet.
Utbildningssamarbeten med Boston och Harare
Banden till Boston är fortsatt starka, och tyngdpunkten har efterhand flyttats från forskning till utbildningssamarbeten. Sedan 2013 organiserar Lars ettåriga utbildningsplatser för Lundastudenter till Harvard Medical School. Dessa utbyten beskrivs av studenterna som mycket krävande, men icke desto mindre har de blivit lika framgångsrika som eftertraktade. Vidare organiserar Lars återkommande kurser i kirurgi i låginkomstländer för svenska läkarstudenter, med både lärare och studenter från bland annat Harvard Medical School och från universitetet i Harare. Kurserna inleds med studier och seminarier i Lund och Malmö, för att avslutas med klinisk undervisning i Zimbabwe.
Forskningen måste nå ut
Vad innebär det att vara WHO collaborating centre in surgery and public health?
– Den stora skillnaden mot tidigare är att nya dörrar öppnas och att banden till WHO stärks. Jag ser samarbetet som en bekräftelse på att vår forskning är relevant för vår omvärld, och med WHOs kanaler får vi bättre tillgång till data och når bortom akademien. Det är lätt att glömma den tredje uppgiften som forskare, att nå ut och påverka samhället med kunskap, men detta är vad det handlar om!
– På sätt och vis rör det sig om uppdragsforskning, WHO förväntar sig naturligtvis att vissa projekt prioriteras. Som samarbetspartner inom kirurgi och folkhälsa kommer vi att fortsätta arbetet med att utveckla fungerande nationella strukturer för att mäta kirurgisk vård.
Lars Hagander, barnkirurg och forskningsledare för ett nystartat WHO-center i Lund. Foto Erik Omling
Brain-drain
Lars Hagander är forskningsledare för det nybildade WHO-centrumet i Lund. I nuläget är tre doktorander direkt involverade i projekt som på olika sätt syftar till att mäta befolkningsbehov och förutsättningar för kirurgi i olika populationer, men också att förstå hur tillgången till kirurgisk vård kan variera inom europeiska sjukvårdsystem. En annan viktig fråga för det nybildade centret är hur man får utbildad personal att stanna där behoven är som störst. – Vi har tidigare visat hur utvandring av läkare i låginkomstländer leder till skriande brist på kirurger även för den mest basala kirurgin. Att kompensera för brain-drain är en avgörande fråga i många länder. Vi har sett hur det som kallas för task-shifting, dvs att ickeläkare utbildas till att utföra enklare ingrepp, kan öka tillgången till kirurgisk vård. Men hur långt kan man kompromissa med utbildningskvalitet för att öka tillgängligheten? Det här är frågor som utmanar traditionella hierarkier, och som kräver både lyhördhet och vetenskaplig analys.
Vilka utmaningarna står det nybildade centret inför?
Utmaningar och glädje
Att nå ut med kunskap på rätt nivå, till rätt beslutsfattare, det är den stora utmaningen, och att nå bortom punktinsatser. Det vi gör får inte stanna som en byråkratisk skapelse inom WHO eller akademin, det ska nå hela vägen fram och göra skillnad för patienterna. Sedan begränsas vi just nu också av de ekonomiska ramarna på hemmaplan.
Intresset för kirurgi och folkhälsa är på frammarsch i Sverige och förutsättningarna har aldrig varit bättre än nu. Det finns sedan länge ett starkt nätverk av svenska forskare och kliniker för global kirurgi. Samarbetsklimatet är gott inom både forskning och undervisning, mellan de svenska lärosätena och med nordiska kollegor.
– Vi hjälps åt, och lär av varandra. Det är roligt att arbeta med dessa frågor både som akademiker och kliniker, och vi möter ett allt större intresse bland studenter och STläkare. Det är många som är nyfikna, inte minst unga kirurger, och det är naturligtvis glädjande.
